Maud bygger broar - men inte över floden

Centerns partiledare har en märklig förmåga att inleda sina meningar med ett resonemang, och avsluta med ett helt annat.
Jag lyssnade på hennes försök att förklara omsvängningen i kärnkraftsfrågan.
Maud sa:
”Den nuvarande strategin att avveckla har inte lyckats på 35 år, så kanske är det dags att byta strategi.”
Hon lyckades inte förklara på vilket sätt en avveckling gynnas av att hon nu väljer att bryta med de partier som vill avveckla för att istället samarbeta med partier som till och med vill bygga ut kärnkraften.
Maud sa:
”Istället för att avveckla en reaktor till under nästa mandatperiod ska vi satsa på vindkraft och andra alternativa energikällor.”
Hon glömde nämna att de båda frågorna hänger ihop. Så länge politikerna är otydliga om kärnkraftsavvecklingen får alternativen svårt att växa sig starka, för energibolagen satsar inte på dem.
Maud sa:
”Vi måste ha breda uppgörelser om energipolitiken, därför väljer jag nu en bred uppgörelse med de andra partierna i alliansen.”
Rent logiskt var detta nog det mest spektakulära Maud sa om partiets nya linje. Hur kan en uppgörelse bli bredare om man skär av hela vänsterblocket och vänder sig helt och hållet till de andra borgerliga partierna? Det är ungefär som att bygga broar för att förbättra vägnätet, men glömma bort att broarna med fördel dras över floden om de ska göra någon nytta.
Sanningen, som Maud inte kan prata om, är ju att centern numera gör allt för att det ska bli en borgerlig regering efter valet i höst. Då är inte ens energipolitiken helig.
Jag kan tänka mig att det sitter många centerpartister ute i stugorna och undrar vad som hänt med deras gamla hederliga folkrörelseparti.

Bra tjänstedirektiv

Det verkar nu klart med EU:s tjänstedirektiv, och det ser riktigt bra ut. I alla fall om man jämför med det förslag kommissionen lade fram för ett par år sedan. Ursprungslandsprincipen är struken och medlemsländerna har rätt att undanta offentliga tjänste, som skola och vård, från konkurrensprincipen. Det betyder att kollektivavtalen är räddade, liksom arbetsrätten och en del andra hyggligt viktiga saker som stod på spel.
Europaparlamentet ska visserligen behandla frågan ännu en gång, men det blir nog mest en expeditionsaffär eftersom ministerrådet antog grunderna i det förslag parlamentet redan godkänt en gång.
Det finns en del småknepigheter kvar. Vad händer till exempel när medlemsländerna ska anmäla nya regler till kommissionen? Var går då gränserna för direktivet? När ska öppenhet gå före nationella intressen? EG-domstolen kan få en del kniviga fall att avgöra i framtiden.
Som Mats Engström konstaterar på Aftonbladets EU-blogg är detta i alla fall en seger för den europeiska fackliga rörelsen, som efter en viss startsträcka mobiliserade alla krafter mot kommissionens urspungliga förslag. En enig europeisk fackföreningsrörelse, kanske ska tilläggas. Även facken i de nya medlemsländerna stödde kampen.

Shit, jag är inte med...

Läser i tidningen Resumé om bloggvärldens förmåga att sprida skvaller och information vid sidan av de etablerade medierna. De räknar upp ett antal bloggar som är viktiga för detta... och min är inte med! Shit, nu faller jag rakt ned i ett djupt existentiellt hål.
Fast kanske inte ändå.
Frågan handlade om de rykten som spridits på bloggarna om ett förhållande mellan Lars Danielsson och Helen Eduards och om de påföljande uppgifterna om att det var två folkpartibloggar som startat ryktesfloran. Jag vet inte vad man ska tro om detta. Själv hörde jag skvallret om statsrådsberedningen redan tidigt i vintras och valde att inte skriva nåt om det när jag startade den här bloggen.
En faktor som ingen skrivit om än i hela den där soppan är det faktum att rykten av den där typen alltid tycks uppkomma när en kvinna arbetar i en högt uppsatt position med en manlig chef. Jag känner flera kvinnor som drabbats av det. Sådana rykten faller in i en mansgrisig världsbild som går ut på att kvinnor inte kan avancera om de inte också går sängvägen. Unket och gammaldags. Man behöver inte ens kalla sig feminist för att se hur bloggarna om Eduards och Danielsson vuxit fram med könsförtrycket som undertext. Och det känns nästan lite snopet att jag själv berättat om ryktet för flera bekanta. Var jag en del av den könsmaktsordning borgerliga skribenter älskar att förneka? Jag antar det.

Ihåligt motstånd mot öppenhet

Agenda avslöjade igår att Sverigedemokraterna samlat in 7 miljoner kronor till sin kampanjkassa inför valet. En svindlande summa. En tredjedel kommer från de lokala partistöden i de kommuner där partiet sitter i fullmäktige. Resten är bidrag från privatpersoner.
Vilka?
Det vill de inte avslöja, och det finns inga regler som kräver att de ska göra det.
Detta sätter fingret på ett växande problem för svensk demokrati. I Europa är det bara Sverige, San Marino, Schweiz och Malta som saknar regler för öppenhet när det gäller bidrag till valkampanjer. För två år sedan föreslog en statlig utredning detaljerade sådana regler, som bland annat innebar att alla bidrag över 20 000 måste redovisas öppet av partierna. Sedan dess har inget hänt. Moderaterna motsätter sig lagen. De hävdar att den grundlagsskyddade valhemligheten skulle röjas vid öppenhet.
Det är ett ihåligt argument. Valhemligheten är avgörande i röstögonblicket, möjligen även när människor blir medlemmar i ett parti. I båda fallen handlar det om en likaröstprincip - jämlikhet. När det gäller bidrag till politiska kampanjer tar en marknadsprincip över. Den som har gott om pengar kan köpa sig mer inflytande (bidragen till partierna är ju knappast någon välgörenhet). I ett läge där valkampanjerna blir dyrare och dyrare och pengar allt viktigare för partiernas möjlighet att synas och höras är det ett demokratiskt anständighetskrav att väljarna får veta vem som står för fiolerna.
Den som vill se Agendas inslag och den följande diskussionen (där jag själv och Marie Abrahamsson från Svenska Dagbladet deltog) kan gå till Agendas hemsida.

Ny Europablogg

Aftonbladets ledarsida tänker starta en ny blogg, Europabloggen. Det är Mats Engström, som nyligen gav ut boken Maktkamp Europa, som ska hålla i den. Ett utmärkt initiativ. Kolla på Aftonbladets på nätet så hittar ni bloggen.http://www.blogger.com/img/gl.link.gif

På SL kan ingen höra dig...

Hörde just årets mest underhållande freudianska slip på TV 4. Det var SL:s chef Jan Jangälv som sade att "passagerarna är våra bästa rökdetektorer."
Känner sig passagerarna verkligen säkrare efter ett sånt uttalande?
Watch out! På SL kan ingen höra dig skrika.

På dem bara Maryam

Maryam Yazdanfar har skrivit ett svårslaget inlägg på sin ständigt lika intressanta blogg. Maryam sitter i riksdagen för socialdemokraterna. I samma riksdag, för samma parti sitter en kvinna som heter Mariam Osman Sherifay.
Maryam beskriver hur medier, kollegor och andra ständigt blandar ihop dem.

"I princip har jag ingenting emot att bli ihopblandad med Mariam. Hon är smart och duktig, trevlig och snäll.

Men vi är inte samma person.

Vi är båda blattar.

Men vi är inte samma person.

Vi är båda kvinnor.

Men vi är inte samma person.

Hon pratar arabiska och jag persiska.

Men vi är inte samma person.

Hon kommer från Sundbyberg och jag från Solna.

Men vi är inte samma person.

Hon är född i Kairo och jag i Teheran.

Men, nej, vi är faktiskt inte samma person."

Och så räknar Maryam upp 14 riksdagsledamöter som heter Lars, som aldrig behöver utsättas för att blandas ihop med någon annan av "larsarna".
Kul, träffsäkert - och förfärande när man tänker på de bakomliggande förtryckarmekanismerna.

Giddens kommer halvvägs

Den brittiske sociologen Anthony Giddens besökte Sverige i går. Sedan han publicerade Tredje vägen för sju år sedan har han etablerat sig som en av Europas ledande politiska tänkare, från att ha varit en av dess ledande forskare.
Det var ett rätt imponerande arrangemang, med Arenagruppen som koordinatörer. Giddens talade om globaliseringen, och menade att den inte orsakat alla de problem man vanligen förknippar med den. Fattigdomen beror snarare på den demografiska förändringar och den tekniska och sociala utvecklingen.
Vilken social modell? frågade han sedan retoriskt om kvällen ämne: den Europeiska sociala modellen.
Vilken social modell lämner 20 miljoner utan arbete?
Och så argumenterade han för att välfärdssystemen behöver reformeras, om än inte nedmonteras, för att passa en ny tid.
Giddens är skarp och klar i sin analys, men han verkar helt blind när det kommer till de traditionella sociala och ekonomiska skillnaderna. Han talade om den nya välfärdssjukan - övervikt - utan att nämna sambandet mellan klass och övervikt. Det är den traditionella arbetarklassen som i dag motionerar för lite. Fitness har blivit en statusgrej för de välbeställda. Han talade om allt vanligare mentalsjukdomar, utan att nämna att människor som känner att de saknar valmöjligheter är mer benägna att utveckla sådana sjukdomar. Den saken påpekade Joakim Palme i ett inlägg, utan att få något riktigt bra svar av Giddens.
Den engelske lorden förblir dock en av de intressantaste politiska tänkarna i vår tid. Vems ståndpunkter är egentligen helt invändningsfria?
Ni som missade seminariet kan köpa det som en ipod-fil från arenagruppen.

Är 7 miljarder lite pengar?

DN:s ledarsida i dag innehåller ett fascinerande räkneexempel. Tidningen skriver:

"Och det är inte så att jobbavdraget (37 miljarder) och skattelättnaderna för företagen (17 miljarder) helt bekostas av de som är sjuka eller de som saknar jobb. De kortsiktiga förändringarna för dem uppgår till 7 miljarder."

Tänka sig, själv kommer jag i håg tiden då 7 miljarder ännu uppfattades som mycket pengar.
Eller är det möjligen DN:s verklighetsbild som är skev?

Rätt att möta Hamas

Riksdagsledamoten Maryam Osman Sherifay (s) ska träffa företrädare för Hamas när de besöker Sverige. Hon och miljöpartisten Yvonne Ruwaida. Rätt beslut. Det finns ett djupt missnöje, även på hög utrikespolitisk nivå, över beslutet att isolera Hamas. De valdes trots allt i ett öppet och demokratiskt val. Palestinierna vill ha dem som sina företrädare. När Sverige inledde dialog med PLO för några årtioenden sen var även den organisationen terroriststämplad. Dialogen spelade en roll för att göra PLO salongsfähigt. Hamas behöver samma sak. Palestinierna behöver samma sak. På kort sikt skulle det göra Israels företrädare rasande. På lång sikt skulle det ge dem en samtalspartner.
Enligt starka rykten är även EU på väg att inse sitt misstag att så snabbt stänga dörren för Hamas. Underhandskontakter har redan tagits.