Wednesday, August 30, 2006

Det nya arbetarpartiet?

Moderaterna går ut hårt med att Sverige fått ett nytt arbetarparti - moderaterna under ledning av Reinfeldt. Tja, jag tar en titt på deras valsedel i mitt hemlän Sörmland, och vad finnar jag?
Första plats: Per Westerberg, företagsledare och mångmiljonär.
Andra plats: Wallburga Habsburg Douglas. Jo, ni läste rätt. Wallburga är barnbarn till den siste kejsaren av Österrike och den siste kungen av Ungern.
Tredje plats: Peder Wachtmeister, vars släkt är högt placerad i adelskalendern.
Arbetarparti? Det är ungefär som att påstå att Bergman skulle gjort filmer i Monty Pythons anda.

Reinfeldts tyska resa

Den 23 augusti, drygt tre veckor innan valet, reste Fredrik Reinfeldt till Tyskland för att hälsa på sin partikollega, förbundskansler Angela Merkel. En symbolmättad resa. Ett försök av Reinfeldt att framstå som en internationell statsman, fast han i praktiken nästan helt saknar internationell erfarenhet.
Moderaterna vill gärna förknippas med de tyska kristdemokraterna. Merkel styr idag över ett mittenorienterat konservativt parti och hon leder en bred koalitionsregering. Ändå uppgav Reinfeldt efter besöket i Berlin att han inte rest dit för att få politisk inspiration. ”Alla länder har sin särprägel”.

Faktum är dock att moderaterna på flera punkter har en politik som drar åt det tyska systemet. Först och främst vill de kraftigt sänka skatterna i Sverige. På sikt ska de närma sig ”genomsnittet i Europa”. De vill också sänka både taket och ersättningsnivåerna i sjukpenningen och a-kassan. Det skulle urholka den generella välfärden och göra den mer lik den tyska/kontinentala modellen. Hela den borgerliga alliansen har nu dessutom ställt sig bakom kristdemokraternas krav på kommunala vårdnadsbidrag, ett förslag som leder till att fler kvinnor riskerar att slås ut från jobbet. I Tyskland är bara 29 procent av alla kvinnor mellan 25 och 44 år ute på arbetsmarknaden. Där måste kvinnor välja mellan jobb och barn.

Desto intressantare då, att många tyska politiker i dag blickar mot Sverige och den nordiska välfärdsmodellen. Frågan diskuterades på ett intressant seminarium med Arbetarörrelsens ekonomisk råd nyligen. I Sverige hittar tyskarna beviet för att höga skatter inte är något hinder för en effektiv ekonomi. Svensk ekonomi har gått som tåget under de år Tyskland haft stora problem med tillväxten. För tyskarna visar det svenska exemplet också att en generell välfärd, där även medelklassen får ut pengar från systemen, är mer kostnadseffektiv än mer selektiva modeller.
Merkel står på flera punkter kvar i en solid konservativ position, men har höjt skattetrycket (om än marginellt) samtidigt som tillväxten ökat. Regeringen har dessutom valt att satsa på utbildning för arbetslösa, istället för att försöka tvinga ut dem på arbetsmarknaden genom sänkta ersättningsnivåer.

Så Reinfeldt gjorde nog klokt i att distansera sig från tysk politik, samtidigt som solade sig i strålarna från den kvinna som pekats ut som Europas nya ”politiska centrum”.
Å andra sidan, påpekar en tidigare svensk diplomat jag talar med, så kan det vara värt att påminna om hur det faktiskt gick i det tyska valet. I opinionsmätningarna gick Merkels parti mot ett lysande segerval. När rösterna räknats hade hon tvärtom tappat väljare.
Om några dagar är det val i Sverige.

Friday, August 25, 2006

Min hjärna passar utmärkt för barn

"Männens hjärnor klarar inte av barn" påstår "debattören" Elise Claesson i dagens Aftonbladet. Hon fortsätter med påståendet att kvinnor ska "sitta vid grottan" och vakta barnen medan männen är ute och jagar.
Man tar sig för sin sluttande panna!
Hade vi inte fått nog av den sortens fånigheter? Hade vi inte kommit längre i det offentliga samtalet?
Själv känner jag mig bara delvis lockad av tanken på att ge mig ut i skogen och nedlägga älg, eller varg eller björn eller vad det nu kan vara för nåt. Min fru, däremot, sköt sin första älg förra hösten medan jag läste Alfons för barnen. När hon plockat ut hjärtat och inälvorna och flått djuret skickades det för styckning. Nu har vi frysen full av kött. För ett par år sedan sa min äldsta dotter att en storasysters uppgift var att stoppa om små bebisar (lillayster) och att lära sig skjuta.
Har det möjligen slagit Elise Claesson att genusmönstren är något vi lär oss? En del av det sociala istället för det biologiska arvet.
Men det märkliga är kanske inte att en knäpp debattör driver en sån här linje. Det märkliga är att en tidning väljer att göra en helsida av det. Och att en rad kändisar visserligen säger att de inte håller med henne, men samtidigt vräker ur sig de mest ärkereaktionära kommentarer om könsrollerna.
"Kvinnor har en modersinstinkt som gör dem extremt skickliga", säger Runar Söögard. Det framgår inte helt om han talar om sina egna brister i allmänhet eller om barnuppfostran i synnerhet.
"Kvinnor är bättre på barn, de är bättre på kvinnogöra i hemmet", säger Börje Salming.
"Jag tror faktiskt mammor har en ärvs förmåga att bättre försvara sina barn", säger Martin Timell.
Det får mig osökt att tänka på ett skämt Henrik Schyffert drog i tv en gång: Det vore bra om man kunde para Martin Timell och Per Elofsson. Då skulle man få en idrottsman som kunde gå in i en vägg han byggt själv.

Thursday, August 24, 2006

Ledare eller analyser?

Rången mellan ledare, rent opinionsmaterial, och så kallade "analyser" och "kommentarer" tycks bli allt otydligare. Jag tog upp saken i min bok Mäktiga medier – mager demokrati för några år sedan.
I dagens Pressen tidning skriver Hans Månsson en krönika i ämnet. Han menar att gränsen i dag är nästan omöjlig att dra. Journalister som vill vara opartiska skriver regelbundet åsiktstexter samtidigt som ledarsidorna blir mer öppna och mindre förutsägbara.
Möjligen är det en paradox att Hans Månssons kritik framförs i exakt den sortens text han själv väljer att kritisera.

Wednesday, August 23, 2006

Telegram från högerfronten

Gårdagens utspel från Maud Olofsson visar att hon med pigg energi bestämt sig för att täcka högerfronten i svensk politik. "Gärna låglönekonkurrens" sade hon i radions partiledarintervju. Gärna fler Vaxholm, med andra ord. Fredrik Reinfeldt lät nästan som en fackföreningskämpe när han avfärdade förslaget.
I det manifest Alliansen presenterade i dag hade Maud släppt sina mest löntagarfientliga krav. Inget om att göra det enklare att sparka ungdomar. Inget om låglönekonkurrens från låglöneländer. Kanterna slipas av för att Reinfeldts nya kosmetika inte ska börja flagna redan innan valdagen.
"Det behövs en stark Maud i alliansen om den ska kunna reformera Sverige" skriver Carl Bildt på sin valblogg.
Centerns väljare är därmed varnade.

Bäst som domare?

Vilken partiledare skulle du helst se som fotbollsdomare? frågar Aftonbladet på nätet i dag. Det är en märklig fråga eftersom svaret är helt ointressant. Själv skulle jag nog välja Göran Hägglund. Han verkar juste och noga med att följa regelboken. Han tar ingen plats och driver inte några utpräglat egna frågor. Precis som en domare ska vara.
Vem jag vill se som coach i ett fotbollslag, eller spelfördelare på planen, eller striker i mitt eget lag... det är en helt annan fråga.

Tuesday, August 22, 2006

Korkad bild av könsmakt

I dagens svenskan går Susanna Popova till angrepp mot feministernas användning av begreppet könsmaktsordning. Hon menar att kulturskibenternas reaktioner på den franska filmen Mot södern (som handlar om kvinnor som köper sex) visar att de inte vågar ifrågasätta kvinnors underordning.
Jo, ni har hört den förut.
Att kvinnliga högerdebattörer ger sig på feministerna är numera ungefär lika förvånande som attt Bo Lundgren ogillar det svenska skattetrycket. Ett sånt debattinlägg ger inte direkt utslag på richterskalan.
Ändå kan jag inte låta bli att undra: Vad är det egentligen som är så provocerande med könsmaktsordningen?
Den säger ju något mycket elementärt, nämligen att kvinnor som grupp är underordnade männen. En underordning som syns i lönekuvertet, i befordringsgångarna i arbetslivet, i näringslivets styrelserum och – kort sagt - i nästan varje del av samhället där det finns makt.
Det betyder inte att alla kvinnor är underordnade i alla lägen i livet. Det finns kvinnor som tjänar mycket pengar, som Susanna Popva. Det finns kvinnor som söker och får makt. Det finns kvinnor som, likt Charlotte Rampling i den franska filmen, köper sex av män i tredje världen. Men – kära Susanna Popova – sett i ett större sammanhang är detta ändå ett sorts undantag. Den som rest till Sydostasiens turistorter vet ungefär vad jag talar om. De allra flesta som köper sex är män. De allra flesta som säljer är kvinnor. Och det är ingen slump, inget utslag av en rad individuella livsval.
Jag inser att könsmaktsordningen utnyttjats av en del feminister för att svartmåla män och en del mindre genomtänkta skulle säkert hävda att alla kvinnor alltid är underordnade. Så är det förstås inte. Men att ersätta en teori om könsmakt med en lös, liberal och helt individualiserad världsbild är inte bara korkat - det är världsfrånvänt.

Thursday, August 17, 2006

Larsson till DN

Tja, det var väl knappast någon högoddsare att Thorbjörn Larsson blir ny chefredaktör för DN. Han verkar vara en person som älskar att vara operativ som chef, och i rollen som styrelseordförande för olika tidningar kan man inte vara det på samma sätt.
Dagens Nyheter får nu en av landets främsta tidningsmakare som chef. Det är bara att gratulera. Dessutom kanske Aftonbladet kan andas ut. Som styrelseordförande för Expressen hade Larsson tagit det som sin uppgift att slå sin gamla arbetsgivare i kriget (Larsson formulerade sig själv i de termerna när han var på Aftonbladet) om läsarna.
Från DN:s håll hördes under dagen en del grymtanden över att en kvällstidningsman ska ta över den "fina" tidningen. Det borde de inte vara oroade över. Tvärtom. Nu kanske DN får en chans att hitta in i den tabloidform man hällde ned den gamla tidningen i för ett par år sedan. Svenskan har kommit längre på den punkten. Det måste gå att göra en kvalitetstidning attraktivare, utan att för den skulle hemfalla åt det rent kommersiella tänkandet.

Monday, August 14, 2006

Hot mot civila i Libanon

Bilderna från krigets Libanon väcker obehagliga minnen från 80-talet. Min generation har vuxit upp med intrycket att Beirut var en ruinhög och Libanon ett oändligt kaos. Desto mer hoppfullt när utvecklingen på 1990-talet plötsligt vände. När Beirut tvärtom blev ett bevis för att läget aldrig är hopplöst. Att det alltid finns en väg mot fred och försoning.
Nu håller Israels bomber på att krossa den drömmmen. Deras svar på Hizbollahs osmakliga kidnappningar och raketbeskjutningar mot israeliska mål är helt oproportioneligt. Från en bekant med rötterna i Libanon får jag nu dessutom höra att den israeliska armén ringer upp och hotar civila. Min bekants syster blev uppringd klocka fem påå morgonen. Hon blev livrädd, övertygad om att något hänt hennes anhöriga. Varför skulle någon annars ringa så tidigt? Hon plockade upp luren och en röst om uppgav sig representera Israel berättade för henne att Libanons befolkning ska bombas sönder och samman så länge Hizbohlla fortsätter bomba Israel.
Ett rätt vidrigt exempel på psykisk terror mot civila.

Wednesday, August 09, 2006

Avgörande val mot kriget

Joe Liberman förlorade primärvalet i Connecticut mot utmanaren Ned Lamont. Lieberman var allt för vag i frågan om kriget i Irak, en fråga där demokraternas väljare numera kräver ett totalt avståndstagande.
Jag är inte alls förvånad. Jag var i Ohio för två år sedan för att bevaka presidentvalet och redan då var kriget den stora frågan för demokraternas kärnväljare och - inte minst viktigt - alla de aktivister som kampanjade för en Kerry-Edwards seger. I det lilla, helt spontant upprättade kampanjhögkvarteret jag brukade besöka i norra delen av Columbus hade flera mödrar till soldater i Irak gjort en utställning mot kriget. De visade bilder på sina söner, deras döda kamrater och skrev pamfletter mot de orättfärdiga grunderna för kriget.
Där står demokraternas kärntrupper, samtidigt som missnöjet växer även i bredare folkgrupper, breda nog att avgöra det kommande presidentvalet.
Men var står demokraterna? I flera år har partiet dragit åt olika håll, där Lieberman stått på den mest Bush-vänliga sidan. På senare tid har det funnits tecken på uppslutning bakom en mer kritisk linje, med krav på en tydlig plan för att lämna Irak.
Där måste demokraterna landa. Snart. Annars går man miste om en historisk möjlighet att återta initiativet i amerikansk politik.

Tuesday, August 08, 2006

Bildt och den svenska modellen

Åter på jobbet efter en lång sommar med barn och teaterprojekt (Blodsbröder på Kolhusteatern blev en publiksuccé, kanske jag ska tillägga) är det intressant att åter följa den dagspolitiska debatten. Gårdagens besked att den svenska ekonomin växer så det knakar måste gjort borgerliga politiker och debattörer rätt dystra till sinnet. På något sätt lyckas ju socialdemokratiska regeringar alltid få ekonomin på sin sida, en märklig slump, eller hur?
I dagens Expressen försöker ledarsidan gjuta olja på vågorna genom att ge Carl Bildt all cred för den ekonomiska uppgången. Jo, ni läste rätt. Carl Bildt. Mannen som under sin tid som statsminister drev landets ekonomi på randen till total kollaps. Mannen som under de senaste tio åren ägnat sig åt vaga styrelseuppdrag och internationella åtaganden av varierande tyngd.
"Ekonomer brukar säga att det tar tio år innan strukturella reformer får genomslag i ekonomin", skriver Expressen. Verkligen? I så fall borde uppgången kanske tillskrivas den Carlsson-regering som tillträdde 1994, med Göran Persson som finansminister. Den regering som fick det föga avundsvärda uppdraget att röja upp efter de borgerliga katastrofåren.
"Avregleringarna", skriver Expressen. Det är avregleringarna av telemarknaden, elmarknaden mm. som skapat dagens boom i ekonomin. Det kanske ligger någon sanning i det, men dessa avregleringar gjorde till största delen i politisk enighet och flera av dem genomfördes efter Bildts regeringstid.
Dessutom har flera undersökningar visat att avregleringarna varit långt ifrån uteslutande positiva. Löntagarna har utsatts för en orimlig press, aktörerna på de nya marknaderna är för få och konkurrensen för dålig.
Samtidigt döljer de goda tillväxtsiffrorna ett grundproblem - arbetslösheten är fortsatt hög. För 25 år sedan uppfattades det som en nationell katastrof om 2 procent av arbetskraften gick arbetslös. I dag har vi vant oss vid 5-6 procents arbetslöshet. Den socialdemokratiska regeringen har få svar, men strävar trots allt efter full sysselsättning. Den borgerliga alliansen har inga sådan mål. Tvärtom utgår de i sitt politiska tänkande från ekonomiska modeller som uppfattar den arbetslösheten som "naturlig". Om detta borde valdebatten handla.