Friday, September 22, 2006

Vad händer med biståndet?

Folkpartiet sålde ut familjepolitiken, centern gav upp energipolitiken och kristdemokraterna backade på fastighetsskatten. Frågan är vad som händer med biståndet, en fråga där ingen uppgörelse gjordes innan valet.
När den borgerliga regeringen tog över i Danmark får några år sedan var just det ett av de första områden som fick stryka på foten. Påhejade av det främlingsfientliga Dansk folkeparti valde regeringen Fogh-Rasmussen bland annat att skära bort det bistånd som kanaliserades via de fackliga organisationerna.
I Sverige har moderaterna deklarerat att man vill kapa i biståndet. Men vilken del? Mot bakgrund av moderaternas övriga profil blir det knappast den del som handlar om att underlätta för svenska företag utomlands som får stryka på foten. Återstår gör då antingen katastrofbiståndet eller det bistånd som fördelas till och kanaliseras via det civila samhället. Carin Jämtin prioriterade under sin tid som biståndsminister projekt som handlade om arbetslivets villkor och medborgerliga rättigheter i utvecklingsländerna. Vad blir det med Reinfeldt?

Thursday, September 21, 2006

Vad händer med biståndet?

Folkpartiet sålde ut familjepolitiken, centern gav upp energipolitiken och kristdemokraterna backade på fastighetsskatten. Frågan är vad som händer med biståndet, en fråga där ingen uppgörelse gjordes innan valet.
När den borgerliga regeringen tog över i Danmark får några år sedan var just det ett av de första områden som fick stryka på foten. Påhejade av det främlingsfientliga Dansk folkeparti valde regeringen Fogh-Rasmussen bland annat att skära bort det bistånd som kanaliserades via de fackliga organisationerna.
I Sverige har moderaterna deklarerat att man vill kapa i biståndet. Men vilken del? Mot bakgrund av moderaternas övriga profil blir det knappast den del som handlar om att underlätta för svenska företag utomlands som får stryka på foten. Återstår gör då antingen katastrofbiståndet eller det bistånd som fördelas till och kanaliseras via det civila samhället. Carin Jämtin prioriterade under sin tid som biståndsminister projekt som handlade om arbetslivets villkor och medborgerliga rättigheter i utvecklingsländerna. Vad blir det med Reinfeldt?

Sunday, September 17, 2006

Det behövs en ny socialdemokrati - och en kvinna vid rodret

För ett år sedan hörde jag många röster inom socialdemokratin som hävdade att partiet inte kunde vinna ytterligare ett val med Göran Persson vid rodret.
Sedan kändes det som om vinden vände. Persson återfick en del av sin popularitet – kanske för att man trots allt sluter upp bakom sin partiordförande när ett val närmar sig. Dessutom gjorde både medierna och partiapparaten allt den kunde för att lyfta fram Persson som ledare och matcha honom mot Reinfeldt i en valrörelse som mest har liknat en amerikansk presidentvalskampanj.
Nu vet vi att den där känslan från förra året var korrekt.
Socialdemokratin kunde inte vinna ytterligare ett val med Persson.
Partiet gjorde sitt sämsta val sedan rösträtten infördes. Trots att ekonomin går som tåget. Trots 120 000 nya jobb på ett år. Trots att den röd-gröna koalitionen i ett årtionde visat sig kapabel att lägga fram en gemensam politik.
Väljarna ville förändring, de trodde inte på Perssons försäkran att socialdemokratin skulle kunna behålla drivkraften och energin i ytterligare fyra år. Kanske är det den främsta förklaringen. Socialdemokratin har, på samma sätt som 1991, förlorat förmågan att ingjuta framtidstro.
Göran Perssons avgång är mot den bakgrunden alldeles logisk.
Problemet är bara att alliansen saknar svar på så många frågor. Sänkt a-kassa, sämre sjukförsäkring och en politik som långsiktigt kommer underminera löntagarnas ställning på arbetsmarknaden. Men inget av detta kommer lösa de problem Sverige står inför. Att döma av överbudspolitiken i valrörelsen är risken dessutom stor att landets ekonomi kastas tillbaka in i det kaos som rådde under den senaste borgerliga regeringen.

För socialdemokratin väntar självprövning. Varför misslyckades partiet? Varför kände väljarna att andra partier är mer förbundna med framtiden? Vem är rätt person att leda partiet i den nya tiden?
Under Perssons tid som statsminister har partiet sanerat statens finanser i grunden, och tagit hårda smällar i opinionen för att klara uppgiften. Regeringsmakten har hanterats stabilt och säkert. Persson har dessutom återfört socialdemokratin till en klassisk politik på flera områden där högervindarna på 1980-talet kastade med sig även socialdemokratin. Han har satt stopp för privatiseringarna och avregleringarna och talar allt oftare om klassutjämning. Fackföreningsrörelsen har skäl att känna sig nöjd med valrörelsen, om man bara ser till socialdemokratins argument.
Persson har avdramatiserat EU-frågan, som var på väg att slita partiet i stycken när han tillträdde. Han har gjort det genom att (bortsett från det halvår Sverige var ordförande för EU) spela bort frågan från dagordningen. Han har argumenterat för en strikt mellanstatlig union och närmast betraktat EU som en del av utrikespolitiken.
Det stora projekt för framtiden som följt med Persson genom alla år är visionen om det gröna folkhemmet. Han tog upp saken redan 1996, strax efter sitt tillträde. På senare år har klimatpolitiken och arbetet för Kyoto-protokollet dominerat. Målet att göra Sverige oboerende av oljan till 2020 är det senaste i raden av konkreta mål inom ramen för denna vision.
Ett gott dagsverke, som Persson själv skulle sagt.

I grunden har Perssons socialdemokrati ändå varit traditionell. Lugn och trygg och med ett ständigt fokus på statsbudgeten. Klassisk politik, men i längden kanske inte så lockande, särskilt inte för de yngre.
Därför måste socialdemokratin ladda om batterierna. Jag tänker att det handlar om några avgörande punkter:

Håll fast vid klassperspektivet. En del hävdar att klass inte längre betyder så mycket. Att vi alla blivit medelklass. Det är trams. De sociala skillnaderna ökar i samhället, både nationellt och på global nivå. Däremot stämmer det att människor inte längre på samma sätt organiserar sig med klassintresset som bas. Där måste socialdemokratin tänka om.

Håll fast i visionen om det gröna folkhemmet – men se till att föra ut debatten i arbetarrörelsen. Alla måste med på det gröna tåget, det blir inget nytt folkhem om debatten stannar i några kommittéer i Stockholm.

Integrationen! Den enda fråga av totalt avgörande betydelse som ingen riktigt ville prata om i valrörelsen. Samhället är på väg att klyvas mitt itu, diskrimineringen, den strukturella rasismen, är värre än någonsin och inget parti har något hållbart recept på hur glappet ska förslutas. Här står arbetarrörelsen inför en av sina största uppgifter.

Gjut nytt liv i jämställdhetspolitiken. Ännu en av valets döda frågor. Som om Fi har ensamrätt på feminismen. Vi lever i ett könsuppdelat samhälle. Erkänn det, och driv en politik som minskar skillnaderna.

Inse att EU är ett faktum, som dessutom påverkar oss i vardagen. I EU blir de ideologiska skillnaderna ofta tydligare. Nyliberalismen håller fortfarande greppet, men fackföreningar, socialdemokratiska partier och sociala rörelser bygger motkrafter. Där måste svensk socialdemokrati gå i spetsen!

Lyft demokratifrågorna. Det borde finnas en djupt förankrad vilja inom socialdemokratin att fördjupa demokratin. Politikerföraktet ökar, liknöjdheten breder ut sig i samma takt som vanmakten. Resultatet skrivs ut i form av nya framgångar för Sverigedemokraterna. Nu har de till och med tagit sig in i fullmäktige i min gamla hemkommun Lidköping. Min farfar, som var med och slogs mot nazisterna på 30-talet, vänder sig i sin grav. Utvecklingen kan bara hävas genom ett större medborgarengagemang i de politiska frågorna. Arbetarrörelsen måste öppna kanalerna till de nya folkrörelserna och öka den interna demokratin. Förr hette det självförvaltning, sedan egenmakt. Budgetsaneringen på 1990-talet tog kål på alla sådana debatter. Nu är det dags att liva upp dem igen.

Förlusten är ett faktum. Ändå måste de borgerliga partierna ha satt laxpatén i halsen när de såg hur jämnt det blev. De hade gjort allt rätt. Moderaterna hade slipat av sina mest löntagarfientliga förslag. Kanterna hade filats ned. Alliansen visade en enad front och ville verkligen påskina regeringsduglighet. Ändå skiljer det nu bara några få mandat i riksdagen. Det blev tolv socialdemokratiska regeringsår. En unik serie i ett internationellt perspektiv.
En extra partikongress kan hållas under våren. Då kommer partiorganisationen och för den delen resten av arbetarrörelsen att kastas in i en uppslitande debatt om vem som ska efterträda honom. Det rimliga är att det blir en kvinna. Det rimliga är också att debatten, för socialdemokratins egen skull, tar sin utgångspunkt i frågan om en ny socialdemokrati.

Andlös väntan

Har just gjort ett par timmar utanför en vallokal, delat ut valsedlar. Det var på Salsta, Flens svar på miljonprogrammen i storstäderna, och en sak är i alla fall klar: röstdeltagandet verkar bli högt i området. Det var massor av folk. Somalier, kurder, assyrier, latinamerikaner, smålänningar och flensbor.
I vanliga fall gynnar det socialdemokratin att röstdeltagandet är högt i sådana områden, men den här gången är jag inte lika säker. Moderaterna har satt upp flera med utländsk bakgrund på sina lokala listor, vilket troligen kommer visa sig när rösterna räknas samman. Socialdemokratin har inte varit lika framsynt.
Å andra sidan berättade mannen som driver videobutiken i stan nyligen för mig att han gjort en egen opinionsundersökning. Han hade frågat 200 personer hur de skulle rösta och enligt hans summering hade 180 sagt socialdemokraterna.
Det skulle Sifo sett!

Wednesday, September 13, 2006

Grundfrågan olöst för Connex

Fick just ett intressant samtal från Rupert Schmid, informatör för Veolia, Connex moderbolag i Paris. Jag sökte honom tidigare i dag och han ringde tillbaka efter ett par timmar.
Han förklarade för mig att deras drift av spårtrafiken i östra Jerusalem var noga genomtänkt ur moralisk synpunkt. Företaget hade fått garantier att alla skulle få åka med spårvagnarna och de har fyra stationer på palestinskt område.
Han visade mig också företagets "etiska regler", en anorektiskt tunn liten sak som ni kan hitta på Veolias hemsida på nätet. Det enda man slår fast är att företaget ska verka för det allmänna bästa och se till både sina kunders och "samhällets" intressen.
En blahatext.
Och själva grundfrågan kommer de inte ifrån: hur motiverar de att driva en spårvagnstrafik som ska binda samman folkrättsligt olagliga bosättningar? För Israels regering är det självklart ett sätt att permanenta bosättningarna, bygga in dem i det israeliska samhället med hjälp av infrastruktur.
Då spelar det inte så stor roll om Connex/Veolia inbillar sig något annat.

Grundfrågan olöst för Connex

Fick just ett intressant samtal från Rupert Schmid, informatör för Veolia, Connex moderbolag i Paris. Jag sökte honom tidigare i dag och han ringde tillbaka efter ett par timmar.
Han förklarade för mig att deras drift av spårtrafiken i östra Jerusalem var noga genomtänkt ur moralisk synpunkt. Företaget hade fått garantier att alla skulle få åka med spårvagnarna och de har fyra stationer på palestinskt område.
Han visade mig också företagets "etiska regler", en anorektiskt tunn liten sak som ni kan hitta på Veolias hemsida på nätet. Det enda man slår fast är att företaget ska verka för det allmänna bästa och se till både sina kunders och "samhällets" intressen.
En blahatext.
Och själva grundfrågan kommer de inte ifrån: hur motiverar de att driva en spårvagnstrafik som ska binda samman folkrättsligt olagliga bosättningar? För Israels regering är det självklart ett sätt att permanenta bosättningarna, bygga in dem i det israeliska samhället med hjälp av infrastruktur.
Då spelar det inte så stor roll om Connex/Veolia inbillar sig något annat.

Connex i säng med Israels regering

Sekos klubb 119, som organiserar de som jobbar i tunnelbanan, har i dagarna gått ut med en viktig påminnelse om Connex samarbete med regeringen i Israel.
Connex har under det senaste året via konsortiet City Pass varit med och byggt ett spårvagnsnät mellan de israeliska bosättningarna i östra Jerusalem.
Spårvagnsnätet omfattar åtta linjer och syftet är att koppla ihop bosättningarna med varandra. Enligt de officiella dokumenten ska transporterna vara öppna för alla, även palestinier, men i praktiken dras linjerna så att bara bosättarna kan använda spårnätet. Hela syftet med projektet är att binda samman bosättningarna, att på det viset ytterligare permanenta ockupationen av palestinsk mark.
FN har antagit minst 65 resolutioner mot Israels agerande på palestinskt territorium. Flera av dem berör frågan om de israeliska bosättningarna, som är ett tveklöst brott mot folkrätten. Enligt Genévekonventionen är det förbjudet för en stat som ockuperar ett främmande territorium att flytta sin egen befolkning till området. Alla stater som skrivit under Genévekonventionen förbinder sig också att hindra privata företag från att underlätta en sådan ockupation.

Connex avtal löper över 27 år. Företaget kommer med andra ord ha ett eget och rent pekuniärt intresse av att ockupationen och bosättningarna finns kvar under den tiden.
Men på Connex huvudkontor slår man ifrån sig kritiken.
– Vi ägnar oss inte åt politik. Vi ägnar oss bara åt affärer och det är vår klient som har bestämt att nätet ska ligga där, sade en talesperson för Connex moderbolag Veolia i Paris när journalisten Andreas Malm pressade henne förra hösten.
Bara affärer?
När man medverkar i ett brott mot folkrätten?
Connex får nog fila lite på sina moraliska överväganden.

Thursday, September 07, 2006

Centern - fläskkotlettfrisyrernas parti

Fokus chefredaktör Karin Pettersson har en fantastisk liten text i senaste numret av tidningen. Den handlar om centerpartiets nya högerimage, specifikt om Fredrick Federley, ordförande i ungdomsförbundet. Pettersson menar att grabbarna med bakslick, Stureplansmaffian, blev politiskt rotlösa när Reinfeldt vred om moderaterna. Vem skulle nu hålla skattesänkarfanan högt? Vem skulle nu ta arbetsgivarnas parti i varje enskild fråga. Svaret blev, något förvånande, centerpartiet. Och den främste företrädaren för detta nya nyliberala parti är Federley, med glasögonbågar så dyra att vem som helst av Kronprinsessans vänner skulle bli gröna av avund.
Jagg surfar in på Federleys blogg. Det visar sig att en av hans länkar går till Margaret Thatchers officiella hemsida. Ser ut som en tanke.

Wednesday, September 06, 2006

När ett parti kollapsar

Jag trodde aldrig jag skulle få se ett svenskt parti implodera. Italienska partier, visst. Kanske thailändska eller latinamerikanska. Men folkpartiet? Rätt otippat. Och kanske ändå inte.
Spionhistorien kastar sin skugga över ett parti som under de senaste åren förändrats i grunden. Borta är socialliberalismen, jämställdhetskampen, partiet som utan vänsterns socialistiska paroller stod upp för samhällets marginaliserade.
Istället har ett kallt och rätt okänsligt parti trätt fram på scenen. Det är slut på snällismen. Hårdare tag i kriminalpolitiken. Sänkta bidrag till arbetslösa och strikt disciplin i skolan.

Den nya politiken har parats med den nya borgerlighetens starka vilja att peta socialdemokratin från regeringstaburetterna.
Ur detta kan jag mycket väl tänka mig att det växer fram en ganska hårdför tävlingsmentalitet, inte minst i ungdomsförbundet. Det gäller att vinna till varje pris. Det är en tävling där även ljusskygga metoder är tänkbara och grundläggande värderingar inte betyder så mycket eftersom de redan visat sig förhandlingsbara. Den socialdemokratiska mailskandalen i våras byggde på sammma princip, men detta är mycket allvarligare.
Dels rent juridiskt. Dels för att det kan få ett helt parti att kollapsa.
Det är en märklig syn.

Friday, September 01, 2006

Politikens centrifug

Jag såg utfrågningen av Maud Olofsson i SVT i går.
Efteråt kändes det lite som att ha haft huvudet inkört i en centrifug i 60 minuter.
I en tävling om att prata snabbt hade hon vunnit över alla, inklusive Mats Strandberg. Lika svårslagen hade hon varit i grenen "så undviker du att svara på journalisternas frågor".
Journalisterna frågade om Centerns omsvängning i kärkraftsfrågan. Maud svarade att det var viktigt med alternativ.
De frågade om bensinskatten. Maud svarade att alla bilar borde drivas med etanol.
De frågade om centerns förslag att ta bort Las för alla under 25. Maud svarade att företagen skulle få sänkta skatter och mindre krångel så att de kunde anställa fler.
Tekniken är svårhärmad. Hon inleder alltid med ett par ord om det frågan gällde men viker sedan snabbt av i bekvämare spår. Det väldiga flödet av ord gör att det nästan är svårt att uppfatta övergångarna.
Blev det fler väljare efter utfrågningen?
Knappast.