Wednesday, March 28, 2007

Årets självmål

Svenskt näringslivs agerande i frågan om avtalet för handeln kvalificerar sig för utnämningen årets självmål. En organisation som i åratal drivit att avtalen ska decentraliseras går in och stoppar ett avtal som Handelsanställdas förbund och Svensk Handel är överens om.
Nu hoppas Svenskt Näringsliv att en statlig medlare ska gå in och tvinga fram ett avtal som ligger lägre än det parterna redan enats om.
Med vems mandat driver Svenskt Näringsliv den linjen?
Är det någon som tror att dess VD Urban Bäckström, före detta statssekreterare i en borgerlig regering, drivs av något annat än en ideologisk agenda när han gör detta?
Ingvar Persson skriver en bra ledare i dagens Aftonbladet om saken. Och i går skrev Kjell Olof Feldt och Göran Ennerfeldt en för Urban Bäckström fullkomligt nedgörande artikel på DN-debatt.

Tuesday, March 27, 2007

Lägg ut! Lägg ut!

Erik Fichtelius får kritik för sina intervjuprogram med Göran Persson. Han är för passiv, säger en del. Han låter Persson tala utan kritiska motfrågor.
Men är det verkligen alltid nödvändigt med frågor? För mig framstår hans insats som jämbördig med Bo Holmströms journalistiska arbete vid sprängningen av tyska ambassaden 1973. Något destruktivt utspelar sig framför kameran. Verkligheten är bra nog. Då räcker det att skrika "Lägg ut! Lägg ut!" och sedan kasta sig i skydd för detonationerna.

Monday, March 26, 2007

Persson som Robinssonkung?

I en krönika i DN i dag skriver Henrik Brors om Göran Persson som "veckan Robinsonkung i årets realitysåpa". Och det är klart, likheterna är slående mellan Perssons bekännelsestunder med Fichtelius och de ensamma monologerna som Robinsondeltagarna höll framför kameran när ingen annan av deltagarna kunde se eller höra.
Men kung?
Där har Brors missuppfattat något. Persson har ju nyss blivit utröstad.
Det gör också kommentarerna av hans förolämpningar av andra politiker lite märkliga. Många visste att Persson resonerade så där om kollegor och motståndare. Många som träffat honom i halvofficiella samanhang har hört det med egna öron. Jag också.
Men det är först nu det blir en offentlig storm kring det. När han har avgått. Det beror förstås främst på att det nu finns något mycket mer konkret att ta på, hans egna ord satta på band. Men är det bara det? Eller krävdes det att han blev maktlös innan någon vågade ta upp det?
Oberoende av vilket tror jag att det kan visa sig vara Perssons allra sämsta beslut att släppa Fichtelius så nära inpå sig under så lång tid. Politiker har alltid skrivit dagbok, men då har de i alla fall kunnat styra över publiceringen, som ofta gjorts först efter deras död.
I tv-åldern tar det bara en vecka.

Tuesday, March 20, 2007

Interrailåldrande

Interrailkortet är tillbaka. Mitt husorgan Eskilstuna-kuriren firade med en artikel som inleddes med orden: ”Brukar dina föräldrar tjata om sina tågluffarminnen? Nu har du chansen att själv luffa runt i Europa och se vad det handlar om.”
Vadå tjata?
Vadå föräldrar?
Betyder detta att man blivit gammal?
Uppenbarligen betyder kortets återkomst inte en come back för ”tågluffargenerationen”. Den sitter numera djupt nedsjunken i tv-soffan. Eller har den kanske helt enkelt upphört att existera, begravd tillsammans med generation X och MTV-generationen.

Fyra år sedan

När invasionen av Irak inleddes för fyra år sedan var jag på en resa i USA. Den 18 mars gick jag på en match med New York Rangers. Pubiken var i extas, men inte för den kamp som utspelade sig på isen. På en lektarsektion skanderade folk "Fuck Saddam, Fuck Saddam!" under en stor del av matchen.
En rätt osmaklig upplevelse.
Några dagar tidigare, på University of Nebraska i Lincoln, hade jag lyssnat på en debatt om kriget. Publiken var genuint förbannade över Bushs planer på att anfalla Irak. Jag var där med en journalistkollega från Frankrike och efter debatten fick en grupp fram och tackade oss för att vi kom från länder som vågade säga nej till kriget. De skakade våra händer, dunkade oss i ryggen och önskade oss lycka till. Fast jag tyckte nog att de själva hade varit i större behov av en sån lyckönskan.
De två bilderna visar hur mycket som förändrats i USA på fyra år. I dag är över hälften av väljarna starka motståndare till kriget. Studenterna i Lincoln fick rätt.

Monday, March 19, 2007

Var det Gabrielsson i Fichtelius program?

När jag första gången hörde talas om Fichtelius intervjuer med Persson tänkte jag: shit, det här kan bli problem för Persson den dagen han avgår. Alla som någon gång träffat Persson "off the record" har vetat om att han inte drar sig för att kommentera andra politiker på ett sätt som milt uttryckt inte varit så smickrande, varken för honom eller de han kommenterat.
Bilden av Mona Sahlin som dålig på att "tänka", i kontrast mot han själv som då skulle vara "strategisk" och gilla "det dagliga slitet", är ju inget mindre än en ren biologistisk klyscha. Män är rationella och intellektuella. Kvinnor är känslosamma och intuitiva.
Okej, det var tio år sedan, under en period på Sahlin verkade vara på väg bort från politiken. Men ändå ...
Ett tag trodde jag faktiskt att det var imitatören Göran Gabrielsson som satt där i intervjusoffan.

Thursday, March 15, 2007

Är detta verkligen framtiden?

LO öppnar för mer kärnkraft i Sverige. Handen upp den som är förvånad. Det har legat i luften ett tag; IF Metall och några andra industrirunga förbund har tryckt på. Även Seko sägs ha drivit en positiv linje, var det mandatet nu kommit ifrån.
Själv är jag mer än skeptisk. Självklart kan vi inte fortsätta med kol och olja. Klimatförändringarna är det tyngsta argumentet, men det finns fler, bland annat säkerhetspolitiska. Men kärnkraft? Den enda energikällan där en olycka (hur osannolik den än må vara) kan leda till en mänsklig och ekologisk katastrof för generationer. Den enda energikälla som lämnat efter sig ett avfall som är livsfarligt i tiotusentals år. Den enda energikälla där det inte skulle krävas mer än en välriktad stingermissil från någon obskyr terrorgrupp för att driva fram just den där mänskliga och ekologiska katastrofen.
Är det verkligen framtiden?
Men alternativen håller inte måttet! säger ni kanske. Nej, inte än. Så är det förstås. Men samtidigt har det gått snabbare framåt med vind- och solkraft än någon kärnkraftskramare trodde var möjligt för bara tio år sedan. Och problemet är att varje gång landet skjuter upp besluten om att fullfölja avvecklingen innebär det också att man riskerar att skjuta upp elkraftindustrins satsningar på dessa alternativ, eller för den delen samhällets vilja att energieffektivisera.
Kärnkraften behövs just nu eftersom vi byggt in oss i det elförsörjningssystemet. Jag tillhör inte dem som anser att vi ska stänga allt nu. Men jag är helt säker på att kärnkraften av ekonomiska och miljörationella skäl är på väg ut. Förr eller senare.

Sunday, March 11, 2007

Urinetown i Åbo

I helgen var jag i Åbo för att se musikalen Urinetown på Åbo svenska teater. Som jag tidigare skrivit på bloggen har jag just gjort klart en översättning av just den musikalen, som ska spelas på Kolhusteatern i Hälleforsnäs i sommar. Jag åkte över med regissören Judit Hollander och Carine Holegård, som är producent för sommarens uppsättning.
Det var en lite blandad upplevelse att se föreställningen. Manuset är genialt, men uppsättningen var väl sådär. Bra sånginsatser varvades med att ensemblen agerade stereotypt, som seriefigurer.
I Åbo kom jag över en bok (Röd galenskap, vit terror) av en finsk historiker. Den handlar om inbördeskriget 1918, då över 30 000 människor dödades under några månaders krig på våren. Författaren Sture Lindholm har gjort ett gediget forskningsarbete om krigsutvecklingen i Västnyland, som i huvudsak är en svensktalande del av Finland. Hans berättelse är en påminnelse om att det inte var så länge sedan Norden var ungefär som Kongo ser ut i dag eller som Balkan såg ut för 10-15 år sedan. Det vill säga en region präglad av svårlösta, blodiga inbördeskrig där stormakterna gjorde allt de kunde för att vinna egna fördelar av kriget.
Svenska "frivilliga" fanns med i kriget på alla sidor så vi drog vårt strå till kaoset.
Nu ska jag läsa vidare.

Friday, March 09, 2007

Doreen regerar

Läste en intervju med Karin af Klintberg i Resumé i dag. Alltid intressant att höra hur en person som fått så unisona (och rättmätiga) hyllningar för sin tv-produktioner resonerar kring sitt uppdrag. Hon svarar klockrent på det mesta, inte minst när hon säger att hennes uppdrag på tv handlar om att öka bildningen bland tittarna på ett så tillgängligt sätt som möjligt.
På frågan om tv:s mest underskattade personlighet svarar hon "Doreen i Bolipbompa". Även det klockrent. Doreen (och de andra programledarna för Bolibompa i dag) har gjort Bolibompa till ett program som både underhåller, utbildar och stärker barnen. Och framför allt: tjejerna får vara lika coola som killarna. De bryter könsrollerna hela tiden, som när manliga programledare tränar balett. Och min dotter (fem år) missar inte ett avsnitt av "Doreen dansar", och får genom streetdans lite distans till balett- och prinsessidealet som annars regerar flickornas värd.

Wednesday, March 07, 2007

Maktkampen i kvinnoförbundet

Det är fascinerande att lyssna till argumenten i frågan om vem som ska vara ordförande för socialdemokraternas kvinnoförbund. En rad dikstrikt har nu gått ut och öppet sagt att de inte vill ha kvar Nalin Pekgul. Samtidigt verkar det inte finnas några riktigt sakliga argument emot hennes nu fyraåriga ordförandeskap.
I radions Studio Ett i dag diskuterade Nisha Besara mot Julia Daniec, som representerade kvinnoförbundet i Skåne. Julia hävdade att kvinnoförbundet måste driva en tydlig familjepolitik i opposition mot kristdemokraterna och Göran Hägglund. På en direkt fråga från Nisha erkände hon att Nalin Pekgul gjort just detta (stenhårt för delad föräldraförsäkring). Så föll det argumentet.
När samtalet var över återstod egentligen bara en sak: Julia ansåg att Veronica Palm är bättre för att hon sitter i riksdagen och har en plattform att tala utifrån.
Det är ett mycket märkligt argument. I de andra sidoorganisationerna uppfattar man det snarast som en belastning att sitta i riksdagen och samtidigt vara ordförande för ett förbund. Som riksdagsledamot är man på flera sätt bunden till partilinjen och det är svårare att driva en egen linje. När Anna Lindh blev SSU-ordförande 1984 satt hon kvar ett år i riksdagen, sedan slutade hon av just det skälet. För att visa att SSU var viktigt i sig självt. Vad säger det om kvinnoförbundet om de nu kräver att dess ordförande ska sitta i riksdagen?
Nisha var en annan viktig sak på spåren i Studio Ett. Hon pekade på den decennielånga maktkampen i Stockholms stad, där Nalin Pekgul alltid varit i opposition mot den grupp som i dag har makten i socialdemokratin där (en krets som även omfattar Veronica Palm).
Är striden i Kvinnoförbundet bara en förlängning av detta? Inte bara. Flera av de distrikt som nu är kritiska mot Pekgul har inget med den konflikten att göra. Men den spelar helt klart in.

Hur är det med Robert Prytz då?

Det finns något rörande komiskt över sverigedemokraten Mattias Karlssons uttalanden om Zlatan i Ekot i dag. Karlsson, som skrivit sverigedemokraternas program för (emot) invandring, tycker inte att Zlatan Ibrahimovic är "svensk".
– Jag uppfattar honom inte som det, på det sätt han tänker, agerar och talar. Han har en attityd som på många sätt inte känns som typiskt svenskt, säger Karlsson till ekot.
Någonstans i bakgrunden flimmrar en rätt bred uppfattning att det är "typiskt svenskt " att inte förhäva sig själv, att alltid ställa upp för laget, att prata svenska utan brytning och (kanske framför allt) spela fotboll som en skogshuggare, inte som en bollkonstnär.
Problemet är bara att de då finns rätt många som inte är "typiskt svenska".
Gamle Robert Prytz hade till exempel alltid svårt att uttrycka sig så att folk utanför Kirseberg förstod vad han sade. Särskilt efter tiden i Glasgow, då han lade sig till med nån sorts skottsk skånska.
Och hur är det med Tomas Brolin, hyperteknisk spelare med ett ego som påminner lite om Zlatans. Även han ställde sig utanför landslaget under några månader inför VM 1994. Är han typiskt svensk? Och vilket land ska han utvisas till om han inte klarar testet? Finflo är väl ingen egen nation, eller?
Men visst, det är lätt att raljera, men vad gör man när en enig kår av sportjournalister (Simon Bank är ett lysande undantag) alltid kallat Zlatan för just "osvensk".
Och vad gör man när folk som Mattias Karlsson vinner folks förtroende och närmar sig riksdagen? Och detta med en politik som väl inte ens de själva anser vara "typiskt svensk". Den är väl snarast dansk?

Thursday, March 01, 2007

Vem vann i Irak?

Tidskriften Foreign Policy ställer i sitt nya nummer en intressant fråga: Vem vann i Irak?
Alla koncentrerar sig idag på vem eller vad som förlorat i kriget: USA, stabiliteten i Mellan östern och så vidare.
Men varje krig har också vinnare. Deras lista är intressant, och totalt nedgörande för de som såg kriget som ett sätt att öka demokratin i regionen.

1. Iran – Allt mäktigare inne i Irak, arvfienden.
2. Moqtada al Sadr – En radikal islamist har blivit Iraks mäktigaste.
3. Al Qaeda – färre terrorister? Knappast.
4. Samuel Huntington – Kriget tycktes bekräfta hans tes om civilisationerna för att Bush tycktes tro på den.
5. Kina – som kunnat utmåla sig som ett globalt maktalternativ tilll USA.
6. Arabvärldens diktatorer – har de någonsin suttit säkrare?
7. Ojepriset – uppåt, uppåt.
8. FN – multilateralism framstår nu som den bästa vägen.
9. "Det gamla Europa" – som fick rätt i sin krigskritik.
10. Israel – vars ensidiga bild av säkerhet bidrog till kriget.