Wednesday, May 23, 2007

Cannes och Rangoon

Genom min kompis Martin Gemzell fick jag just veta att det snart ordnas en fantastisk "Europeisk filmfestival" i Rangoon. Det är myndigheterna (diktaturen) som för sextonde (!) gånge arrangerar festivalen. Enligt kinesiska nyhetsbyrån Xinhua hålls den på Nai Pyi Daw Cinema i Rangoon mellan den 9 och 16 juni.
Man har valt ut filmer som ska passa den burmesiska "publikens smak. " Jag gissar att det utesluter filmer med teman som yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati.
Dessutom: Xinhua uppger att den sponsrar av det tyska ordförandeskapet i EU. Om det stämmer är det ett gravt brott mot EU:s policy att isolera diktaturen i Burma.

Wednesday, May 16, 2007

Ge dem guldspaden!

En grupp elever i Gävle har avslöjat hur subjektivt det är med betyg i skolan. De tog helt enkelt samma uppsats och lämnade in till olika lärare. Och betyget på uppsatsen varierade från icke godkänt till mycket väl godkänt. Pinsamt? Det är bara förnamnet.
Och just nu står landets regering i färd att införa betyg från allt lägre årskurser.
Någon borde ge guldspaden till Ida Lindermark, Josefine Strandberg och Saskia Evensen från Borgarskolan i Gävle. "De har avslöjat betygens godtycke", skriver Lena Mellin i dagens Aftonbladet.
Rätt, vilket visar att Björklund är ute på djupt vatten med sin skolpolitik.

Monday, May 14, 2007

Rasism i schlagervärlden

Jag är säkert inte den ende som skrivit om detta idag, men finns det inte något unket rasistiskt över alla kommentarer om att "öst" tagit över schlagern? För det första är själva ordet "öst" tveksamt, bygger väl mest på kalla krigets uppdelning, och knappt ens det eftersom även Grekland och Turkiet tycks ingå i öst.
"De röstar ju bara på sina grannländer", säger många idag. Men Ryssland är faktiskt inte granne med Grekland, och har mycket lite gemensamt med Bosnien och Herzegovina.
Dessutom tycks alla utgå ifrån att "östländerna" är kompisar och har gaddat ihop sig mot oss i väst. Men är det verkligen så givet att länder på Balkan som nyligen var i krig med varandra ska rösta på varandras låter i ESC? Och är det verkligen alldeles uselt om de nu väljer att göra det? För tio år sedan var vi i "väst" djupt bekymrade över att de hatade varandra så mycket att de tog död på varandra. Är inte detta i så fall ett steg framåt?
Sist men inte minst: den som följde omröstningen kunde se att även de flesta länder i "väst" gav höga poäng till de fyra-fem låtar från "öst" som placerade sig högt. Belgien, Tyskland, Frankrike, Portugal gjorde till exempel det. Ingen av dem gav höga poäng till Sverige.
Kanske var det helt enkelt de låtar som lockade flest lyssnare i Europa som placerade sig högt. Man måste inte gilla de låtarna. Men man behöver inte vara dåliga förlorare.

Thursday, May 10, 2007

Tja...

Kungen av Nepal uppges vara skyldig det nationella elbolgat mer än 3 miljoner kronor i obetalda elräkningar.
Upplyst monark?

Wednesday, May 02, 2007

Villka dammluckor öppnas efter Blair?

Jag var i London i helgen. En ren nöjestripp där vi bland annat såg musikalen We Will Roch You. Ben Eltons komiska geni har skapat ett suveränt knäppt manus och varvat med musik av Queen.
Alla borde se den.
Men Storbrittanien står inför lokalval, Blair hänger på repet, och politiken gick inte att undvika om man läste tidningarna. En del spådde att Blair kommer avgå efter valet på torsdag. Andra tror att han väntar till efter EU-toppmötet den 21 juni.
Oberoende av vilket är det slut nu för Blair. Han fick tio år vid makten och precis som en del kollegor i Europa satt han några år för länge. En del skulle säkert säga tio år för länge, men jag har aldrig delat det uppfattningen. Innan Irakkriget, innan han svängde ännu hårdare mot liberalismen och innan labour började framstå som tomt på idéer fanns det en tanke bakom Blairs politik. En tanke att vrida initiativet ur händerna på de konservativa. En tanke att föra landet närmare EU och sluta upp med britternas ständiga konstrande om den sociala dimensionen.
För tio år sedan uppfattade jag Blairs labourparti som något visionärt pragmatiskt. Ronny Ambjörnsson skriver en intressant recension om den principen i dagens DN. Han har recenserat Sheri Bermans bok "The Primacy of Politics". Berman hävdar att socialdemokratin i Europa alltid valt politikens och pragmatismens väg mot förändring, aldrig våldets eller dogmatismens. Förändring är möjligt nu, vi behöver inte vänta på kapitalismens fall.
Men den vägen kräver idéer och visioner, man måste veta vart man är på väg. Om inte fastnar man i regerandet som sådant.
Det känns som om Blair gjorde det för ganska länge sedan.
Det ska inte desto mindre bli intressant att se vad som händer efter hans avgång. Vilka dammluckor öppnas?