Tuesday, December 02, 2014

Varför sitter publiken, i Bananrepubliken?

Nej. Nu räcker det. I höstas, direkt efter valet, var vi ganska många bland de politiska kommentatorerna som ansåg att alliansen gjorde ett misstag. Stefan Löfven sträckte gång på gång ut handen, bjöd in till öppna samtal om samarbeta över blockgränsen, för att SD inte skulle få något inflytande. Det enda sättet att undandra SD från makt var ju att bilda en majoritetsregering. Eller åtminstone en regering som kunde räkna med en majoritet i riksdagen.
Men partiledarna för den borgerliga alliansen var benhårda. De tänkte inte prata med Löfven. Var han dum nog att bara ha fått drygt 30 procent av rösterna i valet fick han skylla sig själv, typ.
Det var en del putande underläppar och bittra uppsyner inblandade också. Inte tusan skulle den där metallarbetaren från Norrland komma och ta regeringsmakten från allianspartierna! De visste ju att de hade rätt om de politiska vägvalen.
Nu ser vi resultatet.
SD fäller den första budgeten.
De borgerliga partiernas vägran att prata i höstas gav alltså SD inflytande. Det är ett nu ett matematiskt faktum.
Och vad gör allianspartierna då?
Ja, att döma av de första kommentarerna verkar de inte ha förstått vad som just hänt. De låter nämligen exakt som de gjorde i höstas. Detta är Löfvens huvudvärk, säger Lööf. Bildt twittrar glatt om att alliansens politik nu kan bli verklighet och Björklund håller med. Som om de redan glömt löftet att inte regera med stöd av SD.
Som om de inte själva är en del av den riksdag som nu verkar oförmögen att skapa en stabil politisk majoritet.
För några månader sen var jag och såg Alexander Mörk Eidems fantastiska musikal Djungelboken på Stadsteatern i Stockholm. I en scen kommer de odrägliga, ständigt babblande och självmedvetna chimpanserna in på diskoteket Bananrepubliken och till tonerna av Erik Gadds musik sjunger de: "Varför sitter publiken, i Bananrepubliken?"
 I dag har SD förvandlat Sverige till en bananrepublik genom att på pin kiv fälla det enda budgetförslag som över huvud taget tycks ha en chans att gå igenom i riksdagen, om inte regeringen ska driva en helt annan politik än de gått till val på. Publiken, det måste rimligen vara väljarna. Det var trots allt de som röstade fram SD till nästan 13 procent.
Vad säger de nu? Var det kaos de ville ha? Tror de verkligen att något blir bättre av det? Och vad säger alla de miljoner som röstade på andra partier när deras röster nu dras i smutsen av SD:s företrädare?
Eller som aporna skulle sagt: Varför sitter publiken, i Bananrepubliken?