Paul vem då?

Den brittiske artisten Paul Potts marknadsförs hårt på den svenska skivmarknaden.
Han skulle nog få det svårare att slå i Kambodja.

Vadå politiskt korrekt?

Ännu ett politiskt korrekt val, utbrister en person på Aftonbladets chat med anledning av att Doris Lessing fått nobelpriset i litteratur.
Vadå politiskt korrekt?
Doris Lessing måste vara en av världens mest lästa författare, med nästan 60 års produktion i ryggen. Själv läste jag Det femte barnet när jag var i tjugoårsåldern, hade inga förväntningar alls men blev helt hänförd. Kan man inte ge det till Lessing utan att kallas politiskt korrekt, då kan ingen författare utom de som förordar legaliserat dödsstraff, barnaga och våldtäkt komma ifråga för nobelpriset. Hunnerkrigaren Attila, skrev han något?

Persson kan

Det verkar som om Göran Persson har hunnit skaffa sig nya akademiska meriter sedan ha slutade som partiledare. "Jag är sociolog och har läst om det här sakerna från ett vetenskapligt perspektiv", sade han enligt DN när han var i Norge och föreläste om härskartekniker.
Han måste haft mer än den där enda, tidigare så omtalade statskunskapsuppsatsen färdig i datorn.
Jag har även hört att han brukar slå nio hole in one när han går en golfrunda.

Munkarna spottar upp sig

Det är kanske inte så lätt i dessa tider av statsbudget och borgerlig kollaps i opinionsmätningarna, men om ni är intresserade ska ni hålla ögonen på nyheter från Burma på tisdag den här veckan. Då har en grupp inflytelserika munkar uppmanat så många som möjligt från munkväsendet att ge sig ut på gatorna för att demonstrera mot militärjuntan. Ända sedan protesterna startade för några veckor sedan har juntan fruktat att munkarna ska ställa sig på demokratirörelsens sida, som de gjorde under de stora folkliga protesterna 1988. Så fort någon grupp munkar har demonstrerat, som i staden Pokkoku nyligen, har säkerhetstjänsen varit där för att "övertala" dem att återvända till klostren.
Den senaste uppmaningen till protester kommer som en direkt följd av att juntan försökt lägga klostren under ett sorts undantagstillstånd.
Det kan bli en intressant vecka.

Lidköping 1000 år!

Utgrävningar vid det väldiga vattendraget Lidan har visat att staden Lidköping är 400 år äldre än man tidigare trott. Arkeologer har hittat fundament till broar som tros vara omkring 1000 år gamla. Intressant! Dag Stålsjö ler i sin salig himmel.
En sak undrar jag dock: Har arkeologerna möjligen hittat några spår som tyder på att stadens kommunalråd Kjell Hedvall var med redan på tiden?
Det känns lite som om han har funnits i alla tider.

Josefsson och jag

Glömde förresten skriva i går, att jag råkade passera Janne Josefsson på Centralen i Stockholm, och jag kände mig genast extremt skyldig. Jag vet inte exakt till vad, men det var något.
Han har visst den effekten på folk, Josefsson.

En blekare regering

Jag var väl inte den ende som tappade hakan när Odenberg meddelade sin avgång. Dels var det oväntat rent maktpolitiskt - han har ju framstått som en av de riktigt pålitliga vapendragarna (ursäkta ordvitsen) till Reinfeldt. Dels är det lite svårt att se den här neddragningen på försvarets materialanslag som så allvarlig att det egentligen motiverar ett avhopp.
En annan reflektion är att Odenberg var en av de få i regeringen som faktiskt profilerat sig, både politiskt och personligt. Vilka andra moderater sitter egentligen i regeringen? Reinfeldt? Jo, han är väl med... eller hur? Men de andra?
"A loss of star quality", skrev Ali Esbati på sin blogg. Alla sakpolitiska överväganden åsidolagda är det bara att hålla med.

Lottis regerar

Jag upptäckte för ett tag sedan att min brors fru (vad blir det... svägerska kanske?) Lottis har en sanslöst trevlig blogg där hon skriver om vardagliga saker på ett otroligt begåvat sätt. Schulman kan slänga sig i väggen. This is the real deal. Ni hittar den här.

Messing hemmafru?

Kom just tillbaka från presskonferensen med Ulrica Messings presskonferens. Jag ska skriva några rader till morgondagens ledarsida om saken, så mina synpunkter på avgången kan ni läsa där.
Måste bara ta upp en av de frågor Messing fick. När hon fick frågan om hon skulle ta ut sin statsrådspension svarade hon nej, "jag vill ha ettt jobb. Jag är bara 39 år och vill naturligtvis ha en egen försörjning."
Då grep KG Bergström in i handlingen. Men om du nu slutar för att kunna vara mer med familjen, varför ska du då ha ett nytt jobb?"
Ett intressant perspektiv. Anser Bergström alltså att Messing borde vara hemmafru? Och i vilken roll framför han i så fall den ståndpunkten?

Lunch med minister?

Bloggaren Magnus Ljungqvist har utlyst en av årets mer underhållande tävlingar. Läsarna av hans blogg uppmanas att nominera "årets minister" och vinnaren ska få den stora äran att äta lunch med Ljungqvist.
Kul parodi på regeringens tävling om årets arbetare.
Vad är nästa steg?
Kanske ska man sätta Smiley-gubbar på de ministrar som inte gör bort sig. Mitt lager om tre smileysar borde räcka en bra bit av mandatperioden.

Fel parti för kristdemokrater

I dagens Svenska Dagbladet skriver 12 kommunpolitiskt aktiva kristdemokrater att deras parti borde inta högerflygeln i svensk politik. De är förbannade för att moderaterna slopat sina krav på försämrad arbetsrätt och kraftiga skattesänkningar för de redan välbeställda. De ogillar planerna på att spara på försvaret och deras stöd för fackliga stridsåtgärder.
De anser att deras eget parti borde plocka upp högerns fallna mantel.
De tycks ha missat att den manteln redan sitter säkert knuten kring halsen på Maud Olofsson.
Kanske dags för partibyte?

Massaresteringar i Burma

Ser just att minst 13 av Burmas ledande demokratiaktivister har arresterats, som en direkt följd av demonstrationerna under veckan. General Than Shwe är orolig för att deras ledarskap ska öka det breda folkliga missnöjet mot regimen.
En av dem som arresterats nu är Min Ko Naing, som ledde de fredliga demonstrationerna 1988. Han fängslades i mars 1989 och satt 16 år i isoleringscell.
16 år.
I isoleringscell.
Efter frigivningen 2004 låg han lågt under det första året. "Jag försöker pejla stämningarna i landet", sa han till en journalist i Rangoon i maj 2005.
Därefter har han sakta men säkert byggt upp ett nätverk av gamla aktivister. De kallar sig 88 Generation Students Group och har under det senaste året organiserat allt större protester mot juntan.
Frågan är nu om protesterna dör efter deras arrestering, eller om de nu nått en sådan styrka att de kommer fortsätta och kanske till och med öka i styrka, i vrede över att ledarskapet fängslats.

Det händer saker i Burma

Det har egentligen ine hänt så mycket inne i Burma under de senaste 19 åren. Det har i alla fall inte tagits några steg mot demokrati eller större respekt för mänskliga rättigheter. Och alla folkliga protester har effektivt hålllits tillbaka av en repressiv militärmakt.
Kanske börjar det nu ändå hända saker i landet.
Under de senaste dagarna har det genomförts stora protestaktioner i Rangoon. Protesterna drivs fram av en usel ekonomi och en skyhög inflation, som gör att folk knappt har råd att köpa mat för dagen.
Demonstrationerna leds av en grupp som kallar sig 88 Generation Students. Det är en grupp aktivister som ledde de senaste folkliga protesterna, som för 19 år sedan höll på att kasta omkull militärjuntan. Ledarna har sedan hållits i fängelse (flera av dem i över 16 år) men har under de senaste åren släppts ut igen. Nu organiserar de fredliga protestaktioner som gör juntan vansinnig eftersom de är så stillsamma att militären inte kan anklaga dem för att vara terrorister och samhällsomstörtare.
Däremot kan de fängsla dem. Under natten till onsdag grep de sju aktivister. Ytterligare några saknas. Möjligen har de gått under jorden för att slippa arresteras.
Med risk för att använda en sportklyscha: Det står och väger nu! Om protesterna ökar i omfattning kan juntan få svårt att bemästra läget.
Läs mer om detta på Irrawaddys hemsida.

Tillbaka

Oj, vad jag har varit usel på att blogga den här sommaren. Men nu är jag i alla falll tillbaka. Sedan förra inlägget har det hänt rätt mycket. Urinetown blev verkligen en så stor succé som vi hade hoppats. Hela sista veckan var slutsåld och publiken var lycklig. Jag också. Skådespelarna växte in i sina roller under spelperioden, utvecklade dem och sjöng dessutom bättre och bättre. De sista föreställningarna måste vara något av det bästa som gjorts på Kolhusteatern.
Nu är jag dessutom tillbaka på Aftonbladet. Har skrivit rätt mycket under den första veckan, om allt från Svennis och Thaksin till svensk filmcensur (kanske är de två frågorna relaterade till varandra på nåt sätt:)
Det är grymt tillfredsställande att skriva i bladet igen. Det var inte tokigt på Sekotidningen heller, väldigt lärorikt, men ämnesbredden är lite större på bladet, och det är lite smidigare att skriva i en tidning som kommer varje dag.

Premiären avklarad

Som några av er kanske läst här har jag översatt en musikal - Urinetown - från engelska. I går hade den premiär på Kolhusteatern i Hälleforsnäs. Tack vare regissören Judith Hollander, otroligt kompetenta musiker och en lysande ensembel (hur kan amatörer vara så professionella?) så blev det en succé. Eskilstuna Kuriren hade en väldigt bra recension i dag.
Och för att göra lite reklam: Ring 0157 404 00 och boka biljett redan i dag. Imorgon kan de vara slut. Förra året, när vi spelade Blodsbröder, var hela sista veckan slutsåld.
Urinetown spelas till och med 5 augusti.

Födelsedag i husarrest

Den 19 juni fyller Burmas demokratikämpe Aung San Suu Kyi 62 år. Hon firar sin födelsedag i husarrest i Rangoon, en arrest hon suttit i under större delen av de senaste 18 åren.
Och även om Suu Kyi är världens mest kända politiska fånge börjar juntans utnötningstaktik kanske fungera. 18 år är en så lång tid att folk börjar betrakta hennes frånvaro från offentligheten som ett "normalt" tillstånd.
Vreden över fångenskapen är inte lika stor i omvärlden som den har varit. Inne i Burma har militären tryckt ned demokratirörelsen och förpassat den till den politiska periferin.
En fri Aung San Suu Kyi skulle relativt snabbt ändra på den saken.

Tillbaka till fååårrrden

Det var ett tag sen jag skrev nåt här nu. Beklagar det. Tillvaron är fylld av blöjbyten, godnattsagor och annat som hör pappalivet till och det blir mindre tid att skriva bloggtexter.
Nu kan jag i alla fall meddela att jag kommer att återvända till Aftonbladets ledarsida från och med den 13 augusti. Det har varit en intressant och rolig tid att vara chefredaktör för Sekotidningen (ett och ett halvt år blev det) men till slut blev lusten att åter skriva politisk opinionsjournalistik för stark.
Ronny och Ragge gjorde ju en tv-serie för några år sen som hette Tillbaka till fåårrden, eller nåt sånt. Det här blir väl lite samma sak. Fast polisongerna och gällivarehängen är inte lika snygga på bladet.

Cannes och Rangoon

Genom min kompis Martin Gemzell fick jag just veta att det snart ordnas en fantastisk "Europeisk filmfestival" i Rangoon. Det är myndigheterna (diktaturen) som för sextonde (!) gånge arrangerar festivalen. Enligt kinesiska nyhetsbyrån Xinhua hålls den på Nai Pyi Daw Cinema i Rangoon mellan den 9 och 16 juni.
Man har valt ut filmer som ska passa den burmesiska "publikens smak. " Jag gissar att det utesluter filmer med teman som yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati.
Dessutom: Xinhua uppger att den sponsrar av det tyska ordförandeskapet i EU. Om det stämmer är det ett gravt brott mot EU:s policy att isolera diktaturen i Burma.

Ge dem guldspaden!

En grupp elever i Gävle har avslöjat hur subjektivt det är med betyg i skolan. De tog helt enkelt samma uppsats och lämnade in till olika lärare. Och betyget på uppsatsen varierade från icke godkänt till mycket väl godkänt. Pinsamt? Det är bara förnamnet.
Och just nu står landets regering i färd att införa betyg från allt lägre årskurser.
Någon borde ge guldspaden till Ida Lindermark, Josefine Strandberg och Saskia Evensen från Borgarskolan i Gävle. "De har avslöjat betygens godtycke", skriver Lena Mellin i dagens Aftonbladet.
Rätt, vilket visar att Björklund är ute på djupt vatten med sin skolpolitik.

Rasism i schlagervärlden

Jag är säkert inte den ende som skrivit om detta idag, men finns det inte något unket rasistiskt över alla kommentarer om att "öst" tagit över schlagern? För det första är själva ordet "öst" tveksamt, bygger väl mest på kalla krigets uppdelning, och knappt ens det eftersom även Grekland och Turkiet tycks ingå i öst.
"De röstar ju bara på sina grannländer", säger många idag. Men Ryssland är faktiskt inte granne med Grekland, och har mycket lite gemensamt med Bosnien och Herzegovina.
Dessutom tycks alla utgå ifrån att "östländerna" är kompisar och har gaddat ihop sig mot oss i väst. Men är det verkligen så givet att länder på Balkan som nyligen var i krig med varandra ska rösta på varandras låter i ESC? Och är det verkligen alldeles uselt om de nu väljer att göra det? För tio år sedan var vi i "väst" djupt bekymrade över att de hatade varandra så mycket att de tog död på varandra. Är inte detta i så fall ett steg framåt?
Sist men inte minst: den som följde omröstningen kunde se att även de flesta länder i "väst" gav höga poäng till de fyra-fem låtar från "öst" som placerade sig högt. Belgien, Tyskland, Frankrike, Portugal gjorde till exempel det. Ingen av dem gav höga poäng till Sverige.
Kanske var det helt enkelt de låtar som lockade flest lyssnare i Europa som placerade sig högt. Man måste inte gilla de låtarna. Men man behöver inte vara dåliga förlorare.