Det är 2015 det avgörs

Efter en dag i Rangoon är det lite svårt att dra några slutsater, men det jag hört bekräftar på flera sätt intrycken från tidigare resor. Det är 2015 Burmas framtid avgörs. Då går landet till val på nytt. Och om planerna håller ska oppositionen du kunna utmana militärens maktinnehav. Om militären inte tillåter det. Om de riggar valet eller saboterar oppositionens möjligheter att driva kampanj, då kommer verkliga reformer att skjutas många år in i framtiden.

Aun San Suu Kyi har fått kritik på senare tid. Det är berättigat. Hon har varit otydlig om sin egen politiska linje, otydlig i sin kritik av den sittande regeringen och otydlig i sin hållning i de etniska konflikter som härjar i landet.

Det sista blev tydligt när vi träffade U Tin Oo tidigare i dag. Han var länge ordförande för NLD, det stora oppositionspartiet. Han har även varit högt uppsatt general och makthavare i den junta som styrde Burma på 70-talet. Under 80-talet blev han kritisk till utvecklingen och anslöt sig 1980 till den demokratirörelse som formades kring Aung San Suu Kyi, Han är över 80 år men ålder är inget problem i det här landet, snarare en merit, och U Tin Oo uppfattas allmänt som en av de ledande inom NLD.

Han ville inte ta avstånd från våldet mot rohingyas, den muslimska folkgrupp som förföljs, trakasseras och hotas med utvisning från västra Burma. Våldet berodde enligt honom på ”extremister på båda sidor” och i grunden finns inget etniskt problem.  I nästa andetag sade han att rohingyas egentligen befinner sig illegalt i landet och att det är viktigt att ”reda ut vilka som ska få stanna och vilka som inte ska få göra det”.

Samtidigt som alla vet att Bangladesh inte vill ha dem till sin sida av gränsen.

Många har jämfört rohingyas situation med romernas i Europa. De har levt där i århundraden, men är ändå utstötta ur samhället. Ingen tycks vilja veta av dem.

Bristen på stöd för mänskliga rättigheter i den frågan är ett skäl till att Aung San Suu Kyi fått kritik. Hennes vaghet mot militären är en annan. I nuläget verkar hon mest av allt vara mån om att inte stöta sig med makthavarna. En helt ny hållning om man ser till hennes egen historia, som snarare handlat om hårdnackat motstånd.

En gammal aktivist från studentupproren 1988 som jag träffade idag tolkade hennes vaghet som en strategi inför 2015. ”Hon måste vinna valet 2015, sedan kan hon göra förändringar som hon själv skulle vilja se dem” sade han när vi hade ett kort samtal inne på NLD:s kaotiska högkvarter i Rangoon.

Kanske är det så. Kanske tänker Aung San Suu Kyi strategiskt. Hon måste vinna över även militären till sin sida för att reformer ska vara långsiktigt hållbara. Problemet är om den strategin samtidigt innebär att hon tappar stöd från sina kärntrupper.

2015 är det alltså som gäller. Kom ihåg var du läste det! J