För inte så länge sedan skrev Fredrik Karén, chefredaktör för SvD, en kolumn om relationen mellan massmedier och ledande politiker. Han lyfte fram något viktigt; avståndet har ökat. Dramatiskt. Det är sjukt svårt för en journalist att nå fram till en minister. Det sitter alltid en pressekreterare i vägen, och ofta hamnar man hos en opolitisk tjänsteman, som följer ett förtextat ark med så kallade talepunkter. Ingen vettig information kommer ut av det samtalet.
Ibland, som Karlén skriver, och även Arena påpekat i ett reportage om regeringens satsning Matlandet, så landar det i frågor via e-post. Helt utan möjligheter till följdfrågor eller fördjupningar.
Politikerna bygger alltså en mur kring sig själva.
Men varför? Där har Karén egentligen ingen idé.
Det har jag.
Jag tror att det handlar om två saker. Det ena är att det är bekvämt. Bra. För politikerna. De slipper att hela tiden stå till svars för sina beslut, hinner både gardera och dubbelgardera sig innan de möter pressen.
Det andra handlar om massmedierna. Eller rättare sagt om medialiseringen. Och där måste både Fredrik Karén och hans kollegor på andra tidningar och redaktioner, fundera över sitt eget sätt att fungera.
Vi hade för inte så länge sedan en partiledare som struntade i mediestrategierna. Som lade ut lite snabbt ihopkrafsade facebook-uppdateringar sent på kvällarna och höll tal där han passionerat, men inte alltid genomtänkt, talade om sådant som verkligen låg honom varmt om hjärtat.
Och hur gick det för Juholt?
Hur hanterade massmedierna en person som inte agerade sådär tillknäppt som Karén tycker att politikerna inte ska göra?
De körde över honom med en offentlighetens bulldozer.
Självklart hade Juholt sig själv att skylla. Också. Men i medielogikens tid är det viktigaste av allt för politikerna att inte säga fel. Att inte blotta sig. Att inte tänka högt och filosofera öppet.
Det är trist. Och det har både massmedierna och politikerna skäl att vara självkritiska för.
Ibland, som Karlén skriver, och även Arena påpekat i ett reportage om regeringens satsning Matlandet, så landar det i frågor via e-post. Helt utan möjligheter till följdfrågor eller fördjupningar.
Politikerna bygger alltså en mur kring sig själva.
Men varför? Där har Karén egentligen ingen idé.
Det har jag.
Jag tror att det handlar om två saker. Det ena är att det är bekvämt. Bra. För politikerna. De slipper att hela tiden stå till svars för sina beslut, hinner både gardera och dubbelgardera sig innan de möter pressen.
Det andra handlar om massmedierna. Eller rättare sagt om medialiseringen. Och där måste både Fredrik Karén och hans kollegor på andra tidningar och redaktioner, fundera över sitt eget sätt att fungera.
Vi hade för inte så länge sedan en partiledare som struntade i mediestrategierna. Som lade ut lite snabbt ihopkrafsade facebook-uppdateringar sent på kvällarna och höll tal där han passionerat, men inte alltid genomtänkt, talade om sådant som verkligen låg honom varmt om hjärtat.
Och hur gick det för Juholt?
Hur hanterade massmedierna en person som inte agerade sådär tillknäppt som Karén tycker att politikerna inte ska göra?
De körde över honom med en offentlighetens bulldozer.
Självklart hade Juholt sig själv att skylla. Också. Men i medielogikens tid är det viktigaste av allt för politikerna att inte säga fel. Att inte blotta sig. Att inte tänka högt och filosofera öppet.
Det är trist. Och det har både massmedierna och politikerna skäl att vara självkritiska för.
No comments:
Post a Comment