Wednesday, February 27, 2013

Det håller inte Segerfeldt


Timbrodebattören Fredrik Segerfelt har nu svarat på mitt blogginlägg om hans "rapport" om tidningen OmVärlden. Han skriver att han håller fast vid sin tes, att tidningen är vänstervriden och att vi aldrig skriver om företagen som drivkraft för utveckling. Läs hans inlägg här: http://metrobloggen.se/segerfeldt/svar-till-bengtsson/
Jag vill verkligen inte hävda att OmVärlden är en perfekt tidning, även om vi får massor av positiv respons från våra läsare. Jag tror att vi, liksom alla massmedier, ofta har ett allt för negativt ingångsvärde. Det är enklare att följa medielogiken och skriva om det som går snett, än att spegla en långsam, positiv utvecklingstrend.
Problemet är att Segerfeldt, i sin iver att framhäva ett nyliberalt perspektiv, trampar helt fel i sin kritik.
Jag räknade i mitt svar upp en rad krönikörer som bidragit med perspektiv som Segerfeldt hävdar inte alls förekommer i tidningen. 
Ja, det är sant att Jeffrey Sachs förekommit ganska ofta. När jag tog över tidningen för några år sedan hade redaktionen som gjorde tidningen före mig ett avtal med Project Syndicate om att publicera just Sachs artiklar. 
Jag tyckte att det blev för ensidigt och har därför regelbundet bytt ut hans texter mot andras. Därav den långa listan av skribenter som bara är med i enstaka nummer. Skribenter som alltså i flera fall har just de perspektiv Segerfeldt efterlyser. 
Men det ser inte Segerfeldt. För det skulle göra hans argument värdelösa. 
Jag skrev i mitt svar också om en uppsjö artiklar som speglar företagens roll. De avfärdar han med att de skulle handla om företagen som sociala aktörer. Segerfeldt borde kanske fråga Percy Barnevik om han ser någon stor skillnad mellan att tjäna pengar och ta socialt ansvar. Kanske finns det en avgrund mellan dessa roller i ett företag – men den ståndpunkten får i så fall stå för idédebattören Segerfeldt. En rad artiklar i OmVärlden har handlat om företagande i utvecklingsländerna. Så enkelt är det.
Segerfeldt skriver i sin rapport att jag aldrig bett honom medverka i tidningen. 
Jag har, som sagt, bett honom göra just det. Skriv en artikel! utropade jag på hans Facebooksida för en tid sedan.
Frågan kom efter att rapporten var färdig, hävdar Segerfeldt. 
Nåja, den ställdes trots allt flera veckor före rapporten kom ut, långt innan jag visste att den var på gång, och Segerfeldt hade gott om tid att rätta till sakfelet i sin text. 
Men han valde att inte göra det. 
Han har också förtigit sin medverkan i en antologi vi gett ut samt att han framträtt på två seminarier i vår regi. Faktum är att han är en av de mest frekvent förekommande talarna på våra seminarier. De flesta har bara varit med en gång. 
Och visst, låt vara att den nyliberale debattören Johan Norberg bara skrivit en artikel i tidningen, men eftersom Segerfeldt hävdar att en svensk mitten- eller högerkrönikör aldrig skrivit, så är det ännu ett av rapportens många sakfel. Flera internationella mitten- eller högerskribenter är ju också publicerade. 
Problemet är i grunden Segerfeldts perspektiv. Han anser att bistånd inte fungerar. Det är en fullt legitim uppfattning som jag gärna delger OmVärldens läsare. 
Men är det verkligen rimligt att dra slutsatsen att alla som inte delar den uppfattningen om biståndet är socialister?
Jag skulle också vilja ifrågasätta en av Segerfeldts metoder. I sin ”rapport” har han försökt göra en kartläggning av min och mina medarbetares eventuella politiska bakgrund. Jag har ju en sådan. Jag var aktiv inom arbetarrörelsen för ungefär 20 år sedan. Det är okej att det skrivs ut. Men mina medarbetare? Ska en layoutare, en bildredaktör eller en frilansjournalist verkligen bli föremål för en kartläggning av deras privata politiska uppfattningar?
Jag har aldrig frågat dem om den saken. Det är en icke-fråga för mig eftersom vi gör en journalistisk produkt.
Hade jag själv gjort en sådan kartläggning hade jag känt mig lite som Joseph McCarthy.

Tuesday, February 26, 2013

Angående Timbros rapport


Timbros nyliberale debattör Fredrik Segerfeldt har i dag publicerat en rapport om Tidningen OmVärlden. Han driver tesen att tidningen är vänstervriden och inte speglar till exempel näringslivets roll för utvecklingen. Jag menar bestämt att detta inte stämmer och har skrivit ett svar till Fredrik:

”Tack Fredrik Segerfeldt. Tack för att du uppfattar tidningen OmVärlden som så betydelsefull att du ägnar den en hel liten rapport. Jag måste dock invända mot några saker du skriver.
Först om tidningens roll. Vårt uppdrag är att göra en oberoende tidning med mig som chefredaktör. Vi ska spegla utvecklingsfrågorna och globaliseringen. Min absoluta ambition är att detta måste göras med en bredd i valet av ämnen och skribenter. Men en tidning som OmVärlden måste också göras med en journalistisk ambition, inte en ideologisk. Det är en tydlig skillnad i uppdraget. En think tank som Timbro har ett ideologiskt uppdrag, och eftersom din ingång till de här frågorna är ideologisk förstår jag att det kan skära sig när du läser OmVärlden. 
Du skriver att vi bortser från det faktum att världen under de senaste decennierna blivit en bättre plats.
Jag känner inte igen mig i den bilden. Jag är själv mycket fascinerad av den enorma utvecklingen i länder som Indien, Kina eller Brasilien. Under min tid som chefredaktör har vi därför haft stora reportage om den växande medelklassen i världens nya medelinkomstländer (med rubriken: Det går bra nu!), ekonomiartiklar om Afrikas växande börser, texter om den digitala teknikens framsteg i utvecklingsländerna, landvinningar inom malariaforskningen, kinesiska kvinnors framgångar i näringslivets Kina, en stor intervju med Percy Barnevik, en annan med bankmannen Muhammad Yunus och ett reportage om Kinneviks stöd till sociala entreprenörer i Västafrika.
För att nämna några av alla texter om detta grundläggande utvecklingsämne.
Vi har även publicerat artiklar som är kritiska till privatiseringar, landgrabbing och ökade sociala skillnader i världen. Men du menar väl inte att den sortens texter ska portförbjudas från en tidning som OmVärlden?

Du skriver om våra krönikörer, och menar att de är tungt vänstervridna. Jag är inte säker på att de själva skulle definiera sig så. Men du utelämnar också viktig information. Jag har just redigerat en kolumn av Bill Gates till nästa nummer av tidningen. Knappast någon vänsterman. För en tid sedan publicerade jag nyliberale Johan Norberg. Du skriver att jag aldrig publicerat en svensk krönikör med mitten- eller högerperspektiv. Jag föreslår därför att du ändrar det sakfelet i din rapport.
En av våra regelbundet återkommande skribenter är författarinnan Petina Gappah. Jag måste erkänna att jag inte har en aning om hennes ideologiska preferenser men hon skriver väldigt bra, kritiska texter om Mugabes regim i Zimbabwe. Är det vänster?
Bland de andra krönikörer du väljer att inte nämna återfinns Anne-Marie Slaughter, tidigare högt uppsatt chef på USA:s utrikesdepartement, Jose Graciano Da Silva, generaldirektör för FN-organet FAO och Aryeh Neier, ordförande för George Soros organisation Open Society Institute.
Vänster?
Frågan är kanske snarare varför du nästan helt väljer att bortse från dessa skribenter? Är det för att de inte stärker din tes?
Vi har även publicerat flera kritiska granskningar av Swedfunds verksamhet, UD:s hantering av biståndspengar, Sidas stöd till kvinnorganisationer som vill legalisera prostitution, demokratiorganisationen IDEA och en rad andra aktörer inom biståndet.
Är det vänster att göra sådan granskande journalistik?
Du skriver också att tidningen aldrig bett dig skriva. Det stämmer inte. Så sent som för några veckor sedan uppmanade jag dig via din Facebooksida att skriva ett inlägg. Ditt enda svar var: ”Hmm…”.
Du är en betydelsefull röst i biståndsdebatten. Det var bland annat därför vi bad dig medverka i ett av våra seminarier i Almedalen i somras. Det var också därför vi bad dig skriva en artikel till vår antologi Bistånd är politik, vilket du också gjorde.
Men jag har tyvärr aldrig fått ett enda artikelförslag av dig till tidningen. Inte ett enda under de snart tre år jag varit chefredaktör. 
Jag skulle bedöma att 70 procent av alla frilanstexter vi tar in är baserade på förslag vi fått till oss. Det är med andra ord ingen konspiration. Det är ett vanligt redaktionellt arbete där en oberoende redaktions egna idéer bryts mot de inspel vi får utifrån.
Så om du är missnöjd med tidningen: ge gärna sådana inspel.

Du har en poäng när det gäller debattsidorna. Det är väldigt lätt att få in debattartiklar från organisationer i biståndsbranschen. Det är svårare att spontant få respons från näringslivet eller debattörer som du.
Det var därför jag bad dig skriva för en tid sedan. Jag väntar fortfarande på ett svar som är något mer utförligt än ett hmm, och något mer vältänkt än din rapport om tidningen OmVärlden.

Jesper Bengtsson