Wednesday, January 31, 2007

Felet på Forsmark var känt sedan länge

Vattenfall kände till det konstruktionsfel som slog ut viktiga kontrollfunktioner på Forsmark i somras. Det är den enda slutsats man kan dra av den interna expertanalys som Vattenfall gjort av den rapport från olyckan som företaget tog fram i oktober.
Vattenfalls experter är mycket kritiska mot företagets rapport. De konstaterar i ett utlåtande att "Rapporten identifierade inte den sedan tidigare kända konstruktionsbristen i FT 46, vilket orsakade den inledande händelsen i form av "stum kortslutning".
Tidigare kända?
Det betyder att Vattenfall visste att det fanns brister i det ställverk där den första kortslutningen inträffade. Man kände till det fel som ledde fram till det allvarligaste tillbudet i svensk kärnkraftshistoria.
Varför hade man inte åtgärdat problemet?
Vem hade ansvar för att åtgärda det?
Frågorna är många och Vattenfall/Forsmark har inte svarat på de viktigaste ännu.
Om ni vill följa utvecklingen kan ni göra det på sekotidningens hemsida, där vi uppdaterar så fort vi får några svar.

Friday, January 26, 2007

Regeringen sladdar i Rysslandsfrågan

Den borgerliga regeringen prioriterar ned arbetet för att stärka det civila samhället i Ryssland. Däremot ska miljöbiståndet prioriteras högre.
Det är den politiken som nu leder till att det fackliga biståndet till Ryssland stryps. Det har funnits några artiklar om det i fackförbundspressen de senaste dagarna. Det är bra politik att satsa på miljön på andra sidan Östersjön och en usel politik att inte samtidigt öka det totala anslaget. På flera sätt är det direkt obegripligt.
Redan den socialdemokratiska regeringen beslutade att minska biståndet till den ekonomiska utvecklingen i vårt stora grannland i öster. Det var ett rimligt beslut. Ryssland har haft en enorm ekonomisk utveckling och kan, med rätt politik, ta hand om sina egna tillväxt- och välfärdsfrågor. Demokratiutvecklingen är något helt annat. I regeringens egen rapport om MR-läget beskrivs hur det har försämrats.

”Under de senaste åren har det ekonomiska läget i Ryssland förbättrats. På begränsade områden har fortsatta MR-framsteg gjorts. I flera viktiga avseenden har dock denna utveckling avstannat och MR-läget försämrats. Under 2005 har inga större förändringar skett i det generellt sett bekymmersamma läget för mänskliga rättigheter. Ryssland lider av arvet från det förflutna.”

Rapporten pekar särskilt på den nya lag (federal lag nr 18) som antagits av Duman men inte trätt i kraft ännu. Den innebär en ökad statlig kontroll över alla organisationer i det civila samhället och ger staten rätt att förbjuda organisationer som utgör ett ”hot” mot nationen. En godtycklig gummiparagraf med ekon från sovjettiden. Bestämmelsen strider mot föreningsfriheten och har kritiserats hårt, bland annat av den internationella fackföreningsrörelsen, som tar upp saken i sin rapport om fackliga rättigheter 2006. Därtill ska man lägga det faktum att delar av den ryska fackföreningsrörelsen ännu lider av sina sovjetiska traditioner, med hierarkiska och extremt ledarbundna organisationer.

Och i det läget väljer den svenska regeringen alltså att minska på biståndet till det civila samhället. Det totala anslaget för Ryssland är 35 miljoner lägre än Sida hade räknat med i sin planering. Dessutom har regeringen slagit fast att miljöbiståndet ska vara särskilt prioriterat. Då blir det pengarna till fackligt bistånd och en del annat organisationsbistånd som får stryka på foten.
Konkret innebär detta till exempel att Byggnadsarbetarförbundet inte kan driva vidare ett projekt för att utbilda fackliga organisatörer på sin syskonorganisation i Ryssland. Inom Seko hotas ett projekt för att stärka och förändra fackförbundet för post- och telekomanställda.

Moderaten Bo Hultin skrev i Norrbottens Kuriren den 17 augusti förra året att Sverige borde slopa sitt bistånd för demokratiutveckling i Ryssland. Han raljerade över att Sverige ger 341 miljoner i bistånd (även om han blandade ihop flera olika sorters bistånd i den summan) och att utvecklingen ändå gått åt rakt motsatta hållet. ”Jag tror inte det behövs någon allmän folkomröstning för att omedelbart stoppa svenskt bistånd till Ryssland”, skrev han. ”Det borde räcka med att byta ut den socialdemokratiska regeringen i september.”
Tyvärr fick han delvis rätt på den punkten. Den borgerliga regeringens dubbelspel om Ryssland blir bara märkligare.

Tuesday, January 23, 2007

Bra blogg om Burma

Sedan årsskiftet är jag föräldraledig och går hemma i Flen tillsammans med de tre barnen. Det är en intressant upplevelse, som stundtals får en att tänka på tempot och händelsefrekvensen i tv-serien 24.
En del recensenter, även de som gillade serien, skrev att den var orealistisk. Så många katastrofer och intriger kan inte utspela sig på ett dygn.
De som skrev det har inte varit hemma en dag med tre förkylda barn!
Hur som helst, ärendet för detta inlägg är ett annat: Jag har just upptäckt att en bloggkollega skriver saker om Burma. Hon heter Catti Ullström och är just nu volontär i Mae Sot, Thailand. Bloggen hitttar ni här.

Friday, January 12, 2007

Goda nyheter från Burma

Kors i taket, för en gång skull kommer det goda nyheter från Burma. I går, torsdag, frigavs några av landets mest betydelsefulla politiska fångar, en av dem är Min Koo Naing, ledare för studentupproret i Burma 1988. Han fängslades första gången 1989 och satt sedan 16 år i isoleringscell. Tänk er det. 16 år på en fem kvadratmeter stor yta, utan kontakt med omvärlden och i princip förvägrad alla normala sinnesintryck. När han frigavs i november för två år sedan berättade han att han överlevt genom meditation och genom att skriva poesi på väggarna i cellen. Då och då fick han också tillgång till burmesiska cheerotcigaretter, som är rullade i tidningspapper. Genom att rulla upp dessa fragment av text kunde han läsa nyheter från omvärlden.
Han fängslades igen i september förra året tillsammans med två av sina närmaste vänner. De anklagades för samhällsomstörtande verksamhet, vilket är bisarrt eftersom de legat mycket lågt sedan frigivningen. Min Koo Naing hade talat om behovet av dialog mellan juntan och oppositionen, men inget mer konfrontatoriskt än så.
Nu är de fria igen, men regimen har gett dem en tydlig signal. Gör ni minsta lilla åker ni in igen.

Märklig kritik av Sahlin

Det är lite svårt att få grepp om den senaste tidens kritik mot Mona Sahlin som tänkbar ny partiledare för socialdemokraterna. Den vanligaste invändningen tycks vara att hon gjorde ett antal försök till högervridning av politiken för 15 år sedan. Men hallå! Nu talar vi om en period i svensk politik då nyliberalismen hade marinerat debatten under 10-15 år. Vi talar dessutom om politiska förslag som hela den socialdemokratiska regeringen stod bakom.
Alla, även Mona Sahlin, har förändrats under de senaste 15 åren.
Det enda påtagliga i den här vägen som Sahlin talat om på senare år är väl att det måste bli lättare att vara småföretagare. Om man med detta menar förändringar i arbetsrätten, till exempel, kan det finnas skäl att vara kritisk. Men man kan lika gärna mena att det måste bli enklare administration, enklare tillgång till riskkapital eller starkare lokala företagsnätverk.
Problemet är väl i så fall att ingen vet riktigt var Mona Sahlin står i en rad avgörande sakfrågor. Den kritikan faller tillbaka på hela processen, där ingen kandidat framträtt öppet och därmed inte heller kunnat avkrävas någon politisk linje.
Det måste bli ändring på den saken till nästa gång socialdemokratin ska välja ledare.

Monday, January 08, 2007

Värdig pristagare!

Jag konstaterar i dag med enorm lycka att min vän Lian Sakhong fått årets Martin Luther King-pris. Det delas ut varje år till "en i Sverige bosatt person som verkar i Martin Luther Kings anda".
Lian har under två decennier varit aktiv i kampen för demokrati i Burma. Han var aktiv i den folkliga proteströrelsen 1988 i Rangoon och har suttit i fängelse för sitt engagemang. Sedan början av 1990-talet bor han i Sverige, han flydde undan militären i sitt hemland. Juryn skriver i sin motivering att Lian får priset för sin :

"outtröttliga kamp för mänskliga rättigheter och demokrati i Burma, med speciellt fokus på de etniska minoriteternas situation. Av ickevåldets många strategier har Lian Sakhong valt dialog som huvudstrategi för att förverkliga sin vision: en genuint demokratisk federal union i Burma där övergången åstadkoms med fredliga medel, utan blodsutgjutelse. Ett konkret resultat av Lian Sakhongs insatser är den författning som utformats under hans ledarskap inom Ethnic Nationalities Council och National Program for Reconciliation och som låg färdig i december 2005. Den är ett demokratiskt alternativ till militärregimens författningsförslag och ett viktigt steg mot förverkligandet av en federal union, där Burmas många olika folkgrupper kan leva tillsammans i fred och samförstånd, oavsett etnisk, religiös, kulturell och historisk bakgrund."



Tuesday, January 02, 2007

Idédebatten finns - men inte organiserat

Strax innan nyår publicerade Svenska Dagbladet en ledare om socialdemokratins idédebatt efter valförlusten. Först skriver de att det inte finns någon debatt, annat än den som handlar om partiledarfrågan, sedan ägnar de resten av texten åt att recensera just en idédebatt - i bloggvärlden.
Inte helt logiskt, möjligen i linje med just den ledarsidans vanliga sätt att handskas med den politiska vänstern.
Det finns en idédebatt. Jag har själv ägnat flera ledare, krönikor och bloggtexter åt frågan sedan höstens nedgörande valresultat. Bloggvärlden är, vilken uppfattning svenskan än har om denna, faktiskt en offentlighet att räkna med. På flera sätt är den mer betydelsefull än äldre offentligheter. Den kan inte mäta sig med ett möte "in real life" när det gäller samtal och möjlighet till längre resonemang och förståelse, men den har en större publik och den ger fler chansen att vara med.
Problemet med socialdemokratins eftervalsdebatt är dock att den i så liten utsträckning förts i etablerade offentligheter. Där har svenskan trots allt rätt. Partiet som organisation har inte förstått vidden av valförlusten och nu riskerar opinionssiffrorna att ge ett sken av att allt är frid och fröjd, trots allt.
Ett tungt ansvar vilar på Berit Andnors valanalysgrupp, men det hade varit klädsamt med en mer levande debatt i hela partiorganisationen.