Friday, November 09, 2007

Analys av Suu Kyi

Irrawaddys chefredaktör Aung Saw gör en bedömning av det uttalande som Aung San Suu Kyi skickat ut via FN:s sändebud.
Läs den här: www.irrawaddy.org/article.php?art_id=9275

Aung San Suu Kyis första meddelande

För första gången på över fyra år har Aung San Suu Kyi kunnat meddela sig med omvärlden. Efter att juntan satt henne i en ny arrest den 30 maj 2003 har hon varit i det närmaste helt isolerad i sitt hem på University Avenue. Under de senaste veckorna har hon dock fått träffa en representant för juntan och FN:s sändebud Ibrahim Gambari. Det är den senare som tagit med sig följande uttalande:

Text of Daw Aung San Suu Kyi's statement released by the U.N. Envoy

- I wish to thank all those who have stood by my side all this time, both inside and outside my
country. I am also grateful to the Secretary-General of the United Nations, Mr. Ban Ki-moon, for his unwavering support for the cause of national reconciliation, democracy and human rights in my country.

- I welcome the appointment on 8 October of Minister Aung Kyi as Minister for Relations. Our
first meeting on 25 October was constructive and I look forward to further regular discussions. I expect that this phase of preliminary consultations will conclude soon so that a meaningful and timebound dialogue with the SPDC leadership can start as early as possible.

- In the interest of the nation, I stand ready to cooperate with the Government in order to make this process of dialogue a success and welcome the necessary good offices role of the
United Nations to help facilitate our efforts in this regard.

- In full awareness of the essential role of political parties in democratic societies, in deep
appreciation of the sacrifices of the members of my party and in my position as General
Secretary, I will be guided by the policies and wishes of the National League for Democracy.
However, in this time of vital need for democratic solidarity and national unity, it is my duty to
give constant and serious considerations to the interests and opinions of as broad a range of
political organizations and forces as possible, in particular those of our ethnic nationality races.

- To that end, I am committed to pursue the path of dialogue constructively and invite the
Government and all relevant parties to join me in this spirit.

- I believe that stability, prosperity and democracy for my country, living at peace with itself
and with full respect for human rights, offers the best prospect for my country to fully contribute to the development and stability of the region in close partnership with its neighbors and fellow ASEAN members, and to play a positive role as a respected member of the international community.

Thursday, October 11, 2007

Paul vem då?

Den brittiske artisten Paul Potts marknadsförs hårt på den svenska skivmarknaden.
Han skulle nog få det svårare att slå i Kambodja.

Vadå politiskt korrekt?

Ännu ett politiskt korrekt val, utbrister en person på Aftonbladets chat med anledning av att Doris Lessing fått nobelpriset i litteratur.
Vadå politiskt korrekt?
Doris Lessing måste vara en av världens mest lästa författare, med nästan 60 års produktion i ryggen. Själv läste jag Det femte barnet när jag var i tjugoårsåldern, hade inga förväntningar alls men blev helt hänförd. Kan man inte ge det till Lessing utan att kallas politiskt korrekt, då kan ingen författare utom de som förordar legaliserat dödsstraff, barnaga och våldtäkt komma ifråga för nobelpriset. Hunnerkrigaren Attila, skrev han något?

Saturday, September 22, 2007

Persson kan

Det verkar som om Göran Persson har hunnit skaffa sig nya akademiska meriter sedan ha slutade som partiledare. "Jag är sociolog och har läst om det här sakerna från ett vetenskapligt perspektiv", sade han enligt DN när han var i Norge och föreläste om härskartekniker.
Han måste haft mer än den där enda, tidigare så omtalade statskunskapsuppsatsen färdig i datorn.
Jag har även hört att han brukar slå nio hole in one när han går en golfrunda.


Sunday, September 16, 2007

Munkarna spottar upp sig

Det är kanske inte så lätt i dessa tider av statsbudget och borgerlig kollaps i opinionsmätningarna, men om ni är intresserade ska ni hålla ögonen på nyheter från Burma på tisdag den här veckan. Då har en grupp inflytelserika munkar uppmanat så många som möjligt från munkväsendet att ge sig ut på gatorna för att demonstrera mot militärjuntan. Ända sedan protesterna startade för några veckor sedan har juntan fruktat att munkarna ska ställa sig på demokratirörelsens sida, som de gjorde under de stora folkliga protesterna 1988. Så fort någon grupp munkar har demonstrerat, som i staden Pokkoku nyligen, har säkerhetstjänsen varit där för att "övertala" dem att återvända till klostren.
Den senaste uppmaningen till protester kommer som en direkt följd av att juntan försökt lägga klostren under ett sorts undantagstillstånd.
Det kan bli en intressant vecka.

Friday, September 07, 2007

Lidköping 1000 år!

Utgrävningar vid det väldiga vattendraget Lidan har visat att staden Lidköping är 400 år äldre än man tidigare trott. Arkeologer har hittat fundament till broar som tros vara omkring 1000 år gamla. Intressant! Dag Stålsjö ler i sin salig himmel.
En sak undrar jag dock: Har arkeologerna möjligen hittat några spår som tyder på att stadens kommunalråd Kjell Hedvall var med redan på tiden?
Det känns lite som om han har funnits i alla tider.

Wednesday, September 05, 2007

Josefsson och jag

Glömde förresten skriva i går, att jag råkade passera Janne Josefsson på Centralen i Stockholm, och jag kände mig genast extremt skyldig. Jag vet inte exakt till vad, men det var något.
Han har visst den effekten på folk, Josefsson.

En blekare regering

Jag var väl inte den ende som tappade hakan när Odenberg meddelade sin avgång. Dels var det oväntat rent maktpolitiskt - han har ju framstått som en av de riktigt pålitliga vapendragarna (ursäkta ordvitsen) till Reinfeldt. Dels är det lite svårt att se den här neddragningen på försvarets materialanslag som så allvarlig att det egentligen motiverar ett avhopp.
En annan reflektion är att Odenberg var en av de få i regeringen som faktiskt profilerat sig, både politiskt och personligt. Vilka andra moderater sitter egentligen i regeringen? Reinfeldt? Jo, han är väl med... eller hur? Men de andra?
"A loss of star quality", skrev Ali Esbati på sin blogg. Alla sakpolitiska överväganden åsidolagda är det bara att hålla med.

Tuesday, September 04, 2007

Lottis regerar

Jag upptäckte för ett tag sedan att min brors fru (vad blir det... svägerska kanske?) Lottis har en sanslöst trevlig blogg där hon skriver om vardagliga saker på ett otroligt begåvat sätt. Schulman kan slänga sig i väggen. This is the real deal. Ni hittar den här.

Friday, August 24, 2007

Messing hemmafru?

Kom just tillbaka från presskonferensen med Ulrica Messings presskonferens. Jag ska skriva några rader till morgondagens ledarsida om saken, så mina synpunkter på avgången kan ni läsa där.
Måste bara ta upp en av de frågor Messing fick. När hon fick frågan om hon skulle ta ut sin statsrådspension svarade hon nej, "jag vill ha ettt jobb. Jag är bara 39 år och vill naturligtvis ha en egen försörjning."
Då grep KG Bergström in i handlingen. Men om du nu slutar för att kunna vara mer med familjen, varför ska du då ha ett nytt jobb?"
Ett intressant perspektiv. Anser Bergström alltså att Messing borde vara hemmafru? Och i vilken roll framför han i så fall den ståndpunkten?

Lunch med minister?

Bloggaren Magnus Ljungqvist har utlyst en av årets mer underhållande tävlingar. Läsarna av hans blogg uppmanas att nominera "årets minister" och vinnaren ska få den stora äran att äta lunch med Ljungqvist.
Kul parodi på regeringens tävling om årets arbetare.
Vad är nästa steg?
Kanske ska man sätta Smiley-gubbar på de ministrar som inte gör bort sig. Mitt lager om tre smileysar borde räcka en bra bit av mandatperioden.

Thursday, August 23, 2007

Fel parti för kristdemokrater

I dagens Svenska Dagbladet skriver 12 kommunpolitiskt aktiva kristdemokrater att deras parti borde inta högerflygeln i svensk politik. De är förbannade för att moderaterna slopat sina krav på försämrad arbetsrätt och kraftiga skattesänkningar för de redan välbeställda. De ogillar planerna på att spara på försvaret och deras stöd för fackliga stridsåtgärder.
De anser att deras eget parti borde plocka upp högerns fallna mantel.
De tycks ha missat att den manteln redan sitter säkert knuten kring halsen på Maud Olofsson.
Kanske dags för partibyte?

Wednesday, August 22, 2007

Massaresteringar i Burma

Ser just att minst 13 av Burmas ledande demokratiaktivister har arresterats, som en direkt följd av demonstrationerna under veckan. General Than Shwe är orolig för att deras ledarskap ska öka det breda folkliga missnöjet mot regimen.
En av dem som arresterats nu är Min Ko Naing, som ledde de fredliga demonstrationerna 1988. Han fängslades i mars 1989 och satt 16 år i isoleringscell.
16 år.
I isoleringscell.
Efter frigivningen 2004 låg han lågt under det första året. "Jag försöker pejla stämningarna i landet", sa han till en journalist i Rangoon i maj 2005.
Därefter har han sakta men säkert byggt upp ett nätverk av gamla aktivister. De kallar sig 88 Generation Students Group och har under det senaste året organiserat allt större protester mot juntan.
Frågan är nu om protesterna dör efter deras arrestering, eller om de nu nått en sådan styrka att de kommer fortsätta och kanske till och med öka i styrka, i vrede över att ledarskapet fängslats.

Det händer saker i Burma

Det har egentligen ine hänt så mycket inne i Burma under de senaste 19 åren. Det har i alla fall inte tagits några steg mot demokrati eller större respekt för mänskliga rättigheter. Och alla folkliga protester har effektivt hålllits tillbaka av en repressiv militärmakt.
Kanske börjar det nu ändå hända saker i landet.
Under de senaste dagarna har det genomförts stora protestaktioner i Rangoon. Protesterna drivs fram av en usel ekonomi och en skyhög inflation, som gör att folk knappt har råd att köpa mat för dagen.
Demonstrationerna leds av en grupp som kallar sig 88 Generation Students. Det är en grupp aktivister som ledde de senaste folkliga protesterna, som för 19 år sedan höll på att kasta omkull militärjuntan. Ledarna har sedan hållits i fängelse (flera av dem i över 16 år) men har under de senaste åren släppts ut igen. Nu organiserar de fredliga protestaktioner som gör juntan vansinnig eftersom de är så stillsamma att militären inte kan anklaga dem för att vara terrorister och samhällsomstörtare.
Däremot kan de fängsla dem. Under natten till onsdag grep de sju aktivister. Ytterligare några saknas. Möjligen har de gått under jorden för att slippa arresteras.
Med risk för att använda en sportklyscha: Det står och väger nu! Om protesterna ökar i omfattning kan juntan få svårt att bemästra läget.
Läs mer om detta på Irrawaddys hemsida.

Tillbaka

Oj, vad jag har varit usel på att blogga den här sommaren. Men nu är jag i alla falll tillbaka. Sedan förra inlägget har det hänt rätt mycket. Urinetown blev verkligen en så stor succé som vi hade hoppats. Hela sista veckan var slutsåld och publiken var lycklig. Jag också. Skådespelarna växte in i sina roller under spelperioden, utvecklade dem och sjöng dessutom bättre och bättre. De sista föreställningarna måste vara något av det bästa som gjorts på Kolhusteatern.
Nu är jag dessutom tillbaka på Aftonbladet. Har skrivit rätt mycket under den första veckan, om allt från Svennis och Thaksin till svensk filmcensur (kanske är de två frågorna relaterade till varandra på nåt sätt:)
Det är grymt tillfredsställande att skriva i bladet igen. Det var inte tokigt på Sekotidningen heller, väldigt lärorikt, men ämnesbredden är lite större på bladet, och det är lite smidigare att skriva i en tidning som kommer varje dag.

Saturday, July 21, 2007

Premiären avklarad

Som några av er kanske läst här har jag översatt en musikal - Urinetown - från engelska. I går hade den premiär på Kolhusteatern i Hälleforsnäs. Tack vare regissören Judith Hollander, otroligt kompetenta musiker och en lysande ensembel (hur kan amatörer vara så professionella?) så blev det en succé. Eskilstuna Kuriren hade en väldigt bra recension i dag.
Och för att göra lite reklam: Ring 0157 404 00 och boka biljett redan i dag. Imorgon kan de vara slut. Förra året, när vi spelade Blodsbröder, var hela sista veckan slutsåld.
Urinetown spelas till och med 5 augusti.

Monday, June 18, 2007

Födelsedag i husarrest

Den 19 juni fyller Burmas demokratikämpe Aung San Suu Kyi 62 år. Hon firar sin födelsedag i husarrest i Rangoon, en arrest hon suttit i under större delen av de senaste 18 åren.
Och även om Suu Kyi är världens mest kända politiska fånge börjar juntans utnötningstaktik kanske fungera. 18 år är en så lång tid att folk börjar betrakta hennes frånvaro från offentligheten som ett "normalt" tillstånd.
Vreden över fångenskapen är inte lika stor i omvärlden som den har varit. Inne i Burma har militären tryckt ned demokratirörelsen och förpassat den till den politiska periferin.
En fri Aung San Suu Kyi skulle relativt snabbt ändra på den saken.

Tuesday, June 05, 2007

Tillbaka till fååårrrden

Det var ett tag sen jag skrev nåt här nu. Beklagar det. Tillvaron är fylld av blöjbyten, godnattsagor och annat som hör pappalivet till och det blir mindre tid att skriva bloggtexter.
Nu kan jag i alla fall meddela att jag kommer att återvända till Aftonbladets ledarsida från och med den 13 augusti. Det har varit en intressant och rolig tid att vara chefredaktör för Sekotidningen (ett och ett halvt år blev det) men till slut blev lusten att åter skriva politisk opinionsjournalistik för stark.
Ronny och Ragge gjorde ju en tv-serie för några år sen som hette Tillbaka till fåårrden, eller nåt sånt. Det här blir väl lite samma sak. Fast polisongerna och gällivarehängen är inte lika snygga på bladet.

Wednesday, May 23, 2007

Cannes och Rangoon

Genom min kompis Martin Gemzell fick jag just veta att det snart ordnas en fantastisk "Europeisk filmfestival" i Rangoon. Det är myndigheterna (diktaturen) som för sextonde (!) gånge arrangerar festivalen. Enligt kinesiska nyhetsbyrån Xinhua hålls den på Nai Pyi Daw Cinema i Rangoon mellan den 9 och 16 juni.
Man har valt ut filmer som ska passa den burmesiska "publikens smak. " Jag gissar att det utesluter filmer med teman som yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati.
Dessutom: Xinhua uppger att den sponsrar av det tyska ordförandeskapet i EU. Om det stämmer är det ett gravt brott mot EU:s policy att isolera diktaturen i Burma.

Wednesday, May 16, 2007

Ge dem guldspaden!

En grupp elever i Gävle har avslöjat hur subjektivt det är med betyg i skolan. De tog helt enkelt samma uppsats och lämnade in till olika lärare. Och betyget på uppsatsen varierade från icke godkänt till mycket väl godkänt. Pinsamt? Det är bara förnamnet.
Och just nu står landets regering i färd att införa betyg från allt lägre årskurser.
Någon borde ge guldspaden till Ida Lindermark, Josefine Strandberg och Saskia Evensen från Borgarskolan i Gävle. "De har avslöjat betygens godtycke", skriver Lena Mellin i dagens Aftonbladet.
Rätt, vilket visar att Björklund är ute på djupt vatten med sin skolpolitik.

Monday, May 14, 2007

Rasism i schlagervärlden

Jag är säkert inte den ende som skrivit om detta idag, men finns det inte något unket rasistiskt över alla kommentarer om att "öst" tagit över schlagern? För det första är själva ordet "öst" tveksamt, bygger väl mest på kalla krigets uppdelning, och knappt ens det eftersom även Grekland och Turkiet tycks ingå i öst.
"De röstar ju bara på sina grannländer", säger många idag. Men Ryssland är faktiskt inte granne med Grekland, och har mycket lite gemensamt med Bosnien och Herzegovina.
Dessutom tycks alla utgå ifrån att "östländerna" är kompisar och har gaddat ihop sig mot oss i väst. Men är det verkligen så givet att länder på Balkan som nyligen var i krig med varandra ska rösta på varandras låter i ESC? Och är det verkligen alldeles uselt om de nu väljer att göra det? För tio år sedan var vi i "väst" djupt bekymrade över att de hatade varandra så mycket att de tog död på varandra. Är inte detta i så fall ett steg framåt?
Sist men inte minst: den som följde omröstningen kunde se att även de flesta länder i "väst" gav höga poäng till de fyra-fem låtar från "öst" som placerade sig högt. Belgien, Tyskland, Frankrike, Portugal gjorde till exempel det. Ingen av dem gav höga poäng till Sverige.
Kanske var det helt enkelt de låtar som lockade flest lyssnare i Europa som placerade sig högt. Man måste inte gilla de låtarna. Men man behöver inte vara dåliga förlorare.

Thursday, May 10, 2007

Tja...

Kungen av Nepal uppges vara skyldig det nationella elbolgat mer än 3 miljoner kronor i obetalda elräkningar.
Upplyst monark?

Wednesday, May 02, 2007

Villka dammluckor öppnas efter Blair?

Jag var i London i helgen. En ren nöjestripp där vi bland annat såg musikalen We Will Roch You. Ben Eltons komiska geni har skapat ett suveränt knäppt manus och varvat med musik av Queen.
Alla borde se den.
Men Storbrittanien står inför lokalval, Blair hänger på repet, och politiken gick inte att undvika om man läste tidningarna. En del spådde att Blair kommer avgå efter valet på torsdag. Andra tror att han väntar till efter EU-toppmötet den 21 juni.
Oberoende av vilket är det slut nu för Blair. Han fick tio år vid makten och precis som en del kollegor i Europa satt han några år för länge. En del skulle säkert säga tio år för länge, men jag har aldrig delat det uppfattningen. Innan Irakkriget, innan han svängde ännu hårdare mot liberalismen och innan labour började framstå som tomt på idéer fanns det en tanke bakom Blairs politik. En tanke att vrida initiativet ur händerna på de konservativa. En tanke att föra landet närmare EU och sluta upp med britternas ständiga konstrande om den sociala dimensionen.
För tio år sedan uppfattade jag Blairs labourparti som något visionärt pragmatiskt. Ronny Ambjörnsson skriver en intressant recension om den principen i dagens DN. Han har recenserat Sheri Bermans bok "The Primacy of Politics". Berman hävdar att socialdemokratin i Europa alltid valt politikens och pragmatismens väg mot förändring, aldrig våldets eller dogmatismens. Förändring är möjligt nu, vi behöver inte vänta på kapitalismens fall.
Men den vägen kräver idéer och visioner, man måste veta vart man är på väg. Om inte fastnar man i regerandet som sådant.
Det känns som om Blair gjorde det för ganska länge sedan.
Det ska inte desto mindre bli intressant att se vad som händer efter hans avgång. Vilka dammluckor öppnas?

Thursday, April 26, 2007

Historiskt beslut i USA

Den senaste rubrikerna i Washington Post når mig via mejlen med beskedet att representanthuset i USA:s kongress har röstat igenom ett förslag som innebär att USA ska börja ta hem sina trupper från Irak i oktober. De sista soldaterna ska lämna landet i mars nästa år. Senaten väntas fatta samma beslut och Bush måste då lägga in sitt veto mot ett beslut som passerat båda kamrarna i kongressen.
Ett intressant läge, som ytterligare kommer förstärka bilden av en president som blivit allt mer isolerad i sitt elfenbenstorn. Kongressens beslut innebär ju att de folkvalda byter kurs i ett krig som ännu pågår. De säger att Bush inte kan sköta saken på egen hand.
Läs mer i Washington Post.

Tuesday, April 24, 2007

Nej låter som nej

Och så hör jag precis att Malmström har sagt nej till att bli folkpartiledare. Ett sånt där nej som verkligen låter som ett nej. Synd på många sätt. Det öppnar vägen för Björklund, som står för mycket av de hårda tag och reaktionär skolpolitik som jag tycker allra sämst om med folkpartiet.

Vådan av att döma folk efter klädseln

Det var ett rätt märkligt steg, att gå från gymnasiet till universitetet för 20 år sedan. Som aktiv SSU:are på 1980-talet var jag van att stå längst till vänster och hånas av välkammade Lyle & Scott-klädda ungmoderater med stålportfölj.
På universitetets samhällsvetarlinje kändes det till en början som om det blev precis tvärtom. Alla tycktes stå till vänster om socialdemokratin och såsade omkring i trasiga jeans och slitna, svarta kavajer. En av dem var Cecilia Malmström, nu aktuell som en av två kandidater att ta över folkpartiet.
Hon hade rest en del, skaffat sig perspektiv på tillvaron i Sverige och format sin politiska världsbild; själva sinnebilden av hur en ung radikal formas.
Efter ett par månader hade vi ett grupparbete och jag hörde från den grupp hon var med i att de haft våldsamma diskussioner om de skulle ha en liberal eller socialistisk utgångspunkt för sitt arbete. Utan att ha pratat med henne om politik var jag helt säker på att hon stod för den senare ståndpunkten. Hon hade ju sliten, svart kavaj för bövelen!
Sedan begrep jag att hon var aktiv folkpartist.
Dessutom en folkpartist som med liv och lust rekryterade andra studenter till liberalismen.
Efter ett tag lärde jag känna henne som en otroligt sympatisk, snabbpratande och politiskt övertygad person. En sann socialliberal, faktiskt.
Hon skulle, tror jag i alla fall, bli en ledare för folkpartiet som tydligare knöt an till det parti som fanns under Bengt Westerberg. Och som knöt tätare band till andra socialliberala partier i Europa, till exempel Romani Prodis parti i Italien, som jag vet att hon haft kontakter med under sin tid i Europaparlamentet.
Fast detta är förstås gissningar, och dessutom kanske mest av akademisk karaktär eftersom de ändå verkar luta mer åt batongliberalen Björklund.

Monday, April 16, 2007

Nix, han blir kvar

Från Washington kommer rapporter om att Paul Wolfowitz trots allt får förtroende att fortsätta leda Väldsbanken. "Att sparka Wolfowitz hade kunnat bli det första steget i en process för att göra Världsbanken mer demokratisk", skriver Forum Syds Sven Elander i en kommentar på mejlen.
Då får banken – och världen – fundera på andra startpunkter.

Friday, April 13, 2007

Last man standing

Paul D. Wolfowitz, en av de neokonservativa i kretsen kring Bush, kommer allt närmare den punkt där han måste avgå som chef för Världsbanken. Bush luftlandsatte Wolfowitz i banken för ett par år sedan, och hindrade honom på så vis från att falla lika hårt som flera av de andra neokonservativa ideologogerna bakom Irakkriget.
Men nu växer kritiken mot Wolfowitz inom Världsbanken. Enligt en artikel i New York Times anklagas han för att ha fixat högre lön åt sin sambo och medarbetare Shaha Riza när hon flyttades från banken till amerikanska utrikesdepartementet nyligen.
Tidigare har han fått ännu hårdare kritik, inte minst av de anställda inom banken, för att han vill lägga om bankens biståndspolicy. Under den förre chefen lämnade Världsbanken delvis den nyliberala grundinriktning som brukar kallas "The Washington Consensus" och satsade mer på sociala projekt och utbildning i mottagarländerna. Nu vill Wolfowitz återgå till det gamla; ekonomisk tillväxt, vilket i neokonservativ terminologi är det samma som att kräva privatseringar och avregleringar i de fattiga länder som ber om bankens hjälp.
"Det är omöjligt för banken att fortsätta framåt med dagens ledarskap, säger en anställd till New York Times.
Det ska bli väldigt intressant att följa den fortsatta utvecklingen. The Last Man Standing kan vara på väg att falla.

Thursday, April 12, 2007

Gränslandets Moder Theresa

Jag träffade en legend i dag. Hon heter Cynthia Maung och driver ett sjukhus i Mae Sot, som ger sjukvård till burmesiska flyktingar i Thailand. Hon är i Sverige för att hon är nominerad till årets Childs Rights Prize.
Doktor Cynthia kom själv som flykting från Burma 1988, året då juntan i Burma slog ned ett folkligt uppror med blodigt våld. I djungeln mellan Thailand och Burma såg hon hur flyktingarna led av malaria, tbc och andra sjukdomar. Och ingen av dem hade tillgång till sjukvård. I Burma var de bannlysta och i Thailand erkändes de inte som flyktingar.
Med minsta möjliga resurser startade Cynthia en klinik i Mae Sot. Under de första åren var de tvingade att arbeta illegalt, mot de thailändska myndigheternas vilja. Med åren har myndigheterna förstått att hennes arbete behövs för att hälsosituationen vid gränsen inte ska löpa fullständigt utom kontroll.
I dag har hennes klinik, Mae Tao Clinic, vuxit till ett sjukhus som gör 1 600 förlossningar om året, som dagligen behandlar hundratals patienter, som utbildar burmesiska flyktingar i hälso- och sjukvård och som sänder team av sjukvårdare över gränsen till Burma för att hjälpa de många internflyktingarna där.
Jag besökte Mae Tao Clinic 1998 och 2002 och kunde på plats följa deras fantastiska arbete. Jag talade med flera av de unga burmeser som arbetar i back packteamen, som med fara för sitt eget liv går över gränsen till Burma och hjälper till i de hårt utsatta byarna. Sedan 1998 har sju av dessa ryggsäcksläkare dödats av burmesisk militär.
Faktum är att kliniken tillhör det mest imponerande man kan tänka sig i ett område så hårt präglat av förtrycket och fattigdomen i Burma. Och allt är ett resultat av Doktor Cynthias arbete. Hon är väl värd priset.

Wednesday, April 11, 2007

Ronja forever

Har just börjat läsa Ronja Rövardotter för en av döttrarna. Inser plötsligt hur genial den är, fattade inte det när jag läste den själv i 11-12 årsåldern. Ronja och Birk gör ju uppror mot konservativa familje- och gemenskapsband! De lämnar sina familjer och lever själva i en grotta när trycket hemma förbjuder deras vänskap. De längtar hem hela tiden, men det är de där hemma som måste ändra på sig för att de ska återvända.
Och detta är skrivet två decennier innan hedersmord blev en fråga i den svenska offentligheten.

Wednesday, March 28, 2007

Årets självmål

Svenskt näringslivs agerande i frågan om avtalet för handeln kvalificerar sig för utnämningen årets självmål. En organisation som i åratal drivit att avtalen ska decentraliseras går in och stoppar ett avtal som Handelsanställdas förbund och Svensk Handel är överens om.
Nu hoppas Svenskt Näringsliv att en statlig medlare ska gå in och tvinga fram ett avtal som ligger lägre än det parterna redan enats om.
Med vems mandat driver Svenskt Näringsliv den linjen?
Är det någon som tror att dess VD Urban Bäckström, före detta statssekreterare i en borgerlig regering, drivs av något annat än en ideologisk agenda när han gör detta?
Ingvar Persson skriver en bra ledare i dagens Aftonbladet om saken. Och i går skrev Kjell Olof Feldt och Göran Ennerfeldt en för Urban Bäckström fullkomligt nedgörande artikel på DN-debatt.

Tuesday, March 27, 2007

Lägg ut! Lägg ut!

Erik Fichtelius får kritik för sina intervjuprogram med Göran Persson. Han är för passiv, säger en del. Han låter Persson tala utan kritiska motfrågor.
Men är det verkligen alltid nödvändigt med frågor? För mig framstår hans insats som jämbördig med Bo Holmströms journalistiska arbete vid sprängningen av tyska ambassaden 1973. Något destruktivt utspelar sig framför kameran. Verkligheten är bra nog. Då räcker det att skrika "Lägg ut! Lägg ut!" och sedan kasta sig i skydd för detonationerna.

Monday, March 26, 2007

Persson som Robinssonkung?

I en krönika i DN i dag skriver Henrik Brors om Göran Persson som "veckan Robinsonkung i årets realitysåpa". Och det är klart, likheterna är slående mellan Perssons bekännelsestunder med Fichtelius och de ensamma monologerna som Robinsondeltagarna höll framför kameran när ingen annan av deltagarna kunde se eller höra.
Men kung?
Där har Brors missuppfattat något. Persson har ju nyss blivit utröstad.
Det gör också kommentarerna av hans förolämpningar av andra politiker lite märkliga. Många visste att Persson resonerade så där om kollegor och motståndare. Många som träffat honom i halvofficiella samanhang har hört det med egna öron. Jag också.
Men det är först nu det blir en offentlig storm kring det. När han har avgått. Det beror förstås främst på att det nu finns något mycket mer konkret att ta på, hans egna ord satta på band. Men är det bara det? Eller krävdes det att han blev maktlös innan någon vågade ta upp det?
Oberoende av vilket tror jag att det kan visa sig vara Perssons allra sämsta beslut att släppa Fichtelius så nära inpå sig under så lång tid. Politiker har alltid skrivit dagbok, men då har de i alla fall kunnat styra över publiceringen, som ofta gjorts först efter deras död.
I tv-åldern tar det bara en vecka.

Tuesday, March 20, 2007

Interrailåldrande

Interrailkortet är tillbaka. Mitt husorgan Eskilstuna-kuriren firade med en artikel som inleddes med orden: ”Brukar dina föräldrar tjata om sina tågluffarminnen? Nu har du chansen att själv luffa runt i Europa och se vad det handlar om.”
Vadå tjata?
Vadå föräldrar?
Betyder detta att man blivit gammal?
Uppenbarligen betyder kortets återkomst inte en come back för ”tågluffargenerationen”. Den sitter numera djupt nedsjunken i tv-soffan. Eller har den kanske helt enkelt upphört att existera, begravd tillsammans med generation X och MTV-generationen.

Fyra år sedan

När invasionen av Irak inleddes för fyra år sedan var jag på en resa i USA. Den 18 mars gick jag på en match med New York Rangers. Pubiken var i extas, men inte för den kamp som utspelade sig på isen. På en lektarsektion skanderade folk "Fuck Saddam, Fuck Saddam!" under en stor del av matchen.
En rätt osmaklig upplevelse.
Några dagar tidigare, på University of Nebraska i Lincoln, hade jag lyssnat på en debatt om kriget. Publiken var genuint förbannade över Bushs planer på att anfalla Irak. Jag var där med en journalistkollega från Frankrike och efter debatten fick en grupp fram och tackade oss för att vi kom från länder som vågade säga nej till kriget. De skakade våra händer, dunkade oss i ryggen och önskade oss lycka till. Fast jag tyckte nog att de själva hade varit i större behov av en sån lyckönskan.
De två bilderna visar hur mycket som förändrats i USA på fyra år. I dag är över hälften av väljarna starka motståndare till kriget. Studenterna i Lincoln fick rätt.

Monday, March 19, 2007

Var det Gabrielsson i Fichtelius program?

När jag första gången hörde talas om Fichtelius intervjuer med Persson tänkte jag: shit, det här kan bli problem för Persson den dagen han avgår. Alla som någon gång träffat Persson "off the record" har vetat om att han inte drar sig för att kommentera andra politiker på ett sätt som milt uttryckt inte varit så smickrande, varken för honom eller de han kommenterat.
Bilden av Mona Sahlin som dålig på att "tänka", i kontrast mot han själv som då skulle vara "strategisk" och gilla "det dagliga slitet", är ju inget mindre än en ren biologistisk klyscha. Män är rationella och intellektuella. Kvinnor är känslosamma och intuitiva.
Okej, det var tio år sedan, under en period på Sahlin verkade vara på väg bort från politiken. Men ändå ...
Ett tag trodde jag faktiskt att det var imitatören Göran Gabrielsson som satt där i intervjusoffan.

Thursday, March 15, 2007

Är detta verkligen framtiden?

LO öppnar för mer kärnkraft i Sverige. Handen upp den som är förvånad. Det har legat i luften ett tag; IF Metall och några andra industrirunga förbund har tryckt på. Även Seko sägs ha drivit en positiv linje, var det mandatet nu kommit ifrån.
Själv är jag mer än skeptisk. Självklart kan vi inte fortsätta med kol och olja. Klimatförändringarna är det tyngsta argumentet, men det finns fler, bland annat säkerhetspolitiska. Men kärnkraft? Den enda energikällan där en olycka (hur osannolik den än må vara) kan leda till en mänsklig och ekologisk katastrof för generationer. Den enda energikälla som lämnat efter sig ett avfall som är livsfarligt i tiotusentals år. Den enda energikälla där det inte skulle krävas mer än en välriktad stingermissil från någon obskyr terrorgrupp för att driva fram just den där mänskliga och ekologiska katastrofen.
Är det verkligen framtiden?
Men alternativen håller inte måttet! säger ni kanske. Nej, inte än. Så är det förstås. Men samtidigt har det gått snabbare framåt med vind- och solkraft än någon kärnkraftskramare trodde var möjligt för bara tio år sedan. Och problemet är att varje gång landet skjuter upp besluten om att fullfölja avvecklingen innebär det också att man riskerar att skjuta upp elkraftindustrins satsningar på dessa alternativ, eller för den delen samhällets vilja att energieffektivisera.
Kärnkraften behövs just nu eftersom vi byggt in oss i det elförsörjningssystemet. Jag tillhör inte dem som anser att vi ska stänga allt nu. Men jag är helt säker på att kärnkraften av ekonomiska och miljörationella skäl är på väg ut. Förr eller senare.

Sunday, March 11, 2007

Urinetown i Åbo

I helgen var jag i Åbo för att se musikalen Urinetown på Åbo svenska teater. Som jag tidigare skrivit på bloggen har jag just gjort klart en översättning av just den musikalen, som ska spelas på Kolhusteatern i Hälleforsnäs i sommar. Jag åkte över med regissören Judit Hollander och Carine Holegård, som är producent för sommarens uppsättning.
Det var en lite blandad upplevelse att se föreställningen. Manuset är genialt, men uppsättningen var väl sådär. Bra sånginsatser varvades med att ensemblen agerade stereotypt, som seriefigurer.
I Åbo kom jag över en bok (Röd galenskap, vit terror) av en finsk historiker. Den handlar om inbördeskriget 1918, då över 30 000 människor dödades under några månaders krig på våren. Författaren Sture Lindholm har gjort ett gediget forskningsarbete om krigsutvecklingen i Västnyland, som i huvudsak är en svensktalande del av Finland. Hans berättelse är en påminnelse om att det inte var så länge sedan Norden var ungefär som Kongo ser ut i dag eller som Balkan såg ut för 10-15 år sedan. Det vill säga en region präglad av svårlösta, blodiga inbördeskrig där stormakterna gjorde allt de kunde för att vinna egna fördelar av kriget.
Svenska "frivilliga" fanns med i kriget på alla sidor så vi drog vårt strå till kaoset.
Nu ska jag läsa vidare.

Friday, March 09, 2007

Doreen regerar

Läste en intervju med Karin af Klintberg i Resumé i dag. Alltid intressant att höra hur en person som fått så unisona (och rättmätiga) hyllningar för sin tv-produktioner resonerar kring sitt uppdrag. Hon svarar klockrent på det mesta, inte minst när hon säger att hennes uppdrag på tv handlar om att öka bildningen bland tittarna på ett så tillgängligt sätt som möjligt.
På frågan om tv:s mest underskattade personlighet svarar hon "Doreen i Bolipbompa". Även det klockrent. Doreen (och de andra programledarna för Bolibompa i dag) har gjort Bolibompa till ett program som både underhåller, utbildar och stärker barnen. Och framför allt: tjejerna får vara lika coola som killarna. De bryter könsrollerna hela tiden, som när manliga programledare tränar balett. Och min dotter (fem år) missar inte ett avsnitt av "Doreen dansar", och får genom streetdans lite distans till balett- och prinsessidealet som annars regerar flickornas värd.

Wednesday, March 07, 2007

Maktkampen i kvinnoförbundet

Det är fascinerande att lyssna till argumenten i frågan om vem som ska vara ordförande för socialdemokraternas kvinnoförbund. En rad dikstrikt har nu gått ut och öppet sagt att de inte vill ha kvar Nalin Pekgul. Samtidigt verkar det inte finnas några riktigt sakliga argument emot hennes nu fyraåriga ordförandeskap.
I radions Studio Ett i dag diskuterade Nisha Besara mot Julia Daniec, som representerade kvinnoförbundet i Skåne. Julia hävdade att kvinnoförbundet måste driva en tydlig familjepolitik i opposition mot kristdemokraterna och Göran Hägglund. På en direkt fråga från Nisha erkände hon att Nalin Pekgul gjort just detta (stenhårt för delad föräldraförsäkring). Så föll det argumentet.
När samtalet var över återstod egentligen bara en sak: Julia ansåg att Veronica Palm är bättre för att hon sitter i riksdagen och har en plattform att tala utifrån.
Det är ett mycket märkligt argument. I de andra sidoorganisationerna uppfattar man det snarast som en belastning att sitta i riksdagen och samtidigt vara ordförande för ett förbund. Som riksdagsledamot är man på flera sätt bunden till partilinjen och det är svårare att driva en egen linje. När Anna Lindh blev SSU-ordförande 1984 satt hon kvar ett år i riksdagen, sedan slutade hon av just det skälet. För att visa att SSU var viktigt i sig självt. Vad säger det om kvinnoförbundet om de nu kräver att dess ordförande ska sitta i riksdagen?
Nisha var en annan viktig sak på spåren i Studio Ett. Hon pekade på den decennielånga maktkampen i Stockholms stad, där Nalin Pekgul alltid varit i opposition mot den grupp som i dag har makten i socialdemokratin där (en krets som även omfattar Veronica Palm).
Är striden i Kvinnoförbundet bara en förlängning av detta? Inte bara. Flera av de distrikt som nu är kritiska mot Pekgul har inget med den konflikten att göra. Men den spelar helt klart in.

Hur är det med Robert Prytz då?

Det finns något rörande komiskt över sverigedemokraten Mattias Karlssons uttalanden om Zlatan i Ekot i dag. Karlsson, som skrivit sverigedemokraternas program för (emot) invandring, tycker inte att Zlatan Ibrahimovic är "svensk".
– Jag uppfattar honom inte som det, på det sätt han tänker, agerar och talar. Han har en attityd som på många sätt inte känns som typiskt svenskt, säger Karlsson till ekot.
Någonstans i bakgrunden flimmrar en rätt bred uppfattning att det är "typiskt svenskt " att inte förhäva sig själv, att alltid ställa upp för laget, att prata svenska utan brytning och (kanske framför allt) spela fotboll som en skogshuggare, inte som en bollkonstnär.
Problemet är bara att de då finns rätt många som inte är "typiskt svenska".
Gamle Robert Prytz hade till exempel alltid svårt att uttrycka sig så att folk utanför Kirseberg förstod vad han sade. Särskilt efter tiden i Glasgow, då han lade sig till med nån sorts skottsk skånska.
Och hur är det med Tomas Brolin, hyperteknisk spelare med ett ego som påminner lite om Zlatans. Även han ställde sig utanför landslaget under några månader inför VM 1994. Är han typiskt svensk? Och vilket land ska han utvisas till om han inte klarar testet? Finflo är väl ingen egen nation, eller?
Men visst, det är lätt att raljera, men vad gör man när en enig kår av sportjournalister (Simon Bank är ett lysande undantag) alltid kallat Zlatan för just "osvensk".
Och vad gör man när folk som Mattias Karlsson vinner folks förtroende och närmar sig riksdagen? Och detta med en politik som väl inte ens de själva anser vara "typiskt svensk". Den är väl snarast dansk?

Thursday, March 01, 2007

Vem vann i Irak?

Tidskriften Foreign Policy ställer i sitt nya nummer en intressant fråga: Vem vann i Irak?
Alla koncentrerar sig idag på vem eller vad som förlorat i kriget: USA, stabiliteten i Mellan östern och så vidare.
Men varje krig har också vinnare. Deras lista är intressant, och totalt nedgörande för de som såg kriget som ett sätt att öka demokratin i regionen.

1. Iran – Allt mäktigare inne i Irak, arvfienden.
2. Moqtada al Sadr – En radikal islamist har blivit Iraks mäktigaste.
3. Al Qaeda – färre terrorister? Knappast.
4. Samuel Huntington – Kriget tycktes bekräfta hans tes om civilisationerna för att Bush tycktes tro på den.
5. Kina – som kunnat utmåla sig som ett globalt maktalternativ tilll USA.
6. Arabvärldens diktatorer – har de någonsin suttit säkrare?
7. Ojepriset – uppåt, uppåt.
8. FN – multilateralism framstår nu som den bästa vägen.
9. "Det gamla Europa" – som fick rätt i sin krigskritik.
10. Israel – vars ensidiga bild av säkerhet bidrog till kriget.

Tuesday, February 27, 2007

Medier utan moralisk kompass

Varför går det inget journalistdrev mot Carl Bildt? frågar Moa Matthis retoriskt på DN:s kultursidor i dag. Varför inte Bildts optioner och krigslobbying, när drevet lättvindigt drar igång för Tobleroneaffärer, tv-avgifter och andra saker.
En bra fråga, som hon dock ger ett lite halvfärdigt svar. Matthis menar att journalistiken bara är förmögen till de enklaste moraliska ställningstaganden. Men får inte "ljuga, hora eller fiffla". Ett mer komplicerat korrupt system, med tjänster och gentjänster i den internationella storpolitiken kommer svensk journalistik inte åt.
Det stämmer nog, men frågan är om inte problemet snarare är journalistikens frånvaro av moral. De senaste årens drev har nästan uteslutande gått igång när en politiker kunnat beslås med att inte leva som han eller hon lär. Journalisterna jämför bara det sagda med det gjorda och det enda moraliska ställningstagandet de levererar är att man inte bör göra så.
Det leder till en journalistik som lätt kan fälla en politiker som påstår sig ha en hög moral, men den kommer inte åt de som erkänner att de är skitstövlar.
Laila Freivalds fälldes första gången på en lägenhetsaffär av en typ som hennes regeringskollega Björn Rosengren knappt behövde försvara när han gjorde på samma sätt. En miljöpartist som kör en SUV är moraliskt klandervärd. En moderat som gör samma sak kan man inte kritisera.
En tidning måste ha ett filosofiskt centrum, brukar Anders Ehnmark säga. Kanske är oförmågan att komma åt Bildt ett tecken på att det saknas ett sådant.

Saturday, February 24, 2007

Stort och smått i nyheterna

"Ett nytt blodigt attentat i Bagdad ökar motsättningarna mellan Shia- och Sunnimuslimer i Irak, och så hettar det till i bottentstriden i hockeyns elitserie."

Påannons för 22-nyheterna i TV4 den 24/2 2007.

Fanns det ingen med förnuftet i behåll på redaktionen den kvällen?

Thursday, February 22, 2007

Urinetown i Hälleforsnäs

Det var några dagar sedan jag bloggade nu. Otroligt vad mycket energi det går åt när barn har vattenkoppor! Dessutom sitter jag med slutredigeringen av en översättning som jag jobbat med lite över vintern. Ett lite udda projekt i min värld; jag översätter musikalen Urinetown till svenska.
Den utspelar sig i en abstrakt framtid där ett privat företag fått monopol på att driva offentliga toaletter, och på grund av vattenbristen i världen är det förbjudet att uträtta sina behov någon annanstans. En bisarr story med kopplingar till en högst konkret politisk verklighet. Ironierna i dialogen, de bisarra sångtexterna och ständiga helomvändningar i intrigen gör att det aldrig blir plakatmässigt. Musiken är fantastisk och pjäsen är som en mix av Monty Python och Brecht.
Helt i min smak.
Musikalen har dessutom gjort oväntad succé på Broadway och fått flera Tony Awards. Information om den hittar ni här.
Min översättning ska sättas upp på Kolhusteatern i Hälleforsnäs i sommar. Premiär den 20 juli. Det blir bara 13 föreställningar så passa på att boka nu!

Tuesday, February 13, 2007

Ännu ett "rykande vapen"

Dagens ledare i New York Times skräder inte orden i sin kommentar till Bush-administrationens försök att knyta vapenfynd i Irak till Irans högsta politiska ledning. Tidningen skriver:

"How little this administration has learned from its failures is a constant source of amazement. It seems the bigger the failure, the less it learns."

Argumenten kring Irans inblandning i Irak (som är uppenbara på ett geopolitiskt plan) påminner mycket om Colin Powells klassiska kalkonbriefing inför FN:s säkerhetsråd i februari 2003. Den gången "bevisade" Bush-administrationen att Saddam hade fabriker som framställde massförstörelsevapen. Powells vittnesmål smulades i tusen bitar av Hans Blix några dagar senare, och några vapen har ännu inte hittats i Irak.

NY Times konstaterar krasst att Bush, om han verkligen vill få någon ordning på kaoset i Irak, måste sluta drömma om ännu ett regimskifte och börja förhandla med de politiska ledarna i Iran.

Obegriplig besparing på EU-debatten

Göran Färm, en av landets bästa EU-debattörer, har idag återvänt till Europaparlamentet. Han petades från sin ordinarie plats efter två framgångsrika personvalskampanjer i förra valet och har sedan dess varit konsult med inriktning på just EU-frågor.
I dag skriver han ett inlägg på Europaportalen, där han bland annat kritiserar regeringen för att skära ned på stödet till EU-debatt i Sverige. Han skriver bland annat:

"I det läget är det tragiskt att regeringen k
näcker en av de viktigaste delarna av den svenska EU-politiken, nämligen stödet till debatten och den folkliga förankringen. Till och med i Norge, som inte är med i EU, kan man få stöd för att arrangera spännande möten om Europafrågor. Men inte i Sverige.
Stödet till fackens Brysselkontor försvinner. Stödet till debatten på skolor och i folkrörelser rustas ner. De förnämliga skrifter och hemsidor som Kommittén för EU-debatt har arrangerat läggs ner. Och uppenbarligen finns det ett hot även mot denna förnämliga institution – Europaportalen."

Jag håller med. Särskilt beklagligt är det att fackföreningsrörelsens nyhetsbrev från Bryssel försvinner. Det har gett en initierad och saklig rapportering inom ett område där nyhetsrapporteringen i övrigt är skral.

Tuesday, February 06, 2007

1970-talets skola "revisited"

Skominister Jan Björklund föreslår en uppdelning av gymnasieskolan. I framtiden ska det finnas en praktisk inriktning, en sorts lärlingsutbildning, som inte ger behörighet till högskolan, och en teoretisk inriktning, där de "mest studiemotiverade" ska gå.
Björklund säger att det är framtiden, men i mina öron låter det som en återgång till den skola vi hade på 1970- och 1980-talen. Innan samhället begrep att framtidens kunskapssamhälle kräver att alla lär sig mer, även av teoretiska kunskaper. En mekaniker, truckförare eller ett vårdbiträde klarar sig inte längre utan engelska, matte och svenska. Världen ser inte ut så. Inte längre. De som lämnas utan dessa grundläggande kunskaper blir lurade av skolsystemet.
Ingvar Persson har skrivit bra om detta på Aftonbladets ledarsida i dag.

Monday, February 05, 2007

Logiken, Borg?

En bred majoritet av alla småbarnsföräldrar skulle vilja minska sin arbetstid för att ha mer tid för familjen, visar en ny undersökning.
Det vore en katastrof för ekonomin, säger finansminister Anders E. Borg.
Är det därför regeringen ska lägga fram ett förslag om vårdnadsbidrag?

Thursday, February 01, 2007

Låt planeten andas några minuter

Ikväll har organisationen Planet Alliance (vet inte så mycket om den) utlyst fem minuter av totalt elstopp. De uppmanar alla att stänga av alla eldrivna apparater mellan 19.55 och 20.00. Lite fånigt, men också symboliskt intressant, inte minst mot bakgrund av FN-rapporten om klimathotet som presenteras imorgon, som visar att temperaturen kan komma att öka med sju grader under det här seklet. Sju grader!
Och så ser man på tv från USA hur George Bush gör en stor sak av att han vill minska oljeförbrukningen med 20 procent, fast den som läser det finstilta inser att det det handlar om 20 procent mindre först när man tagit med den förväntade ökningen av oljebehovet i beräkningen. Bushs "tuffa" plan handlar i princip om att USA om 20 år ska konsumera lika mycket olja som idag.
Samtidigt får den svenska regeringen kritik av miljöorganisationer för att de inte tar fram konkreta mål för klimatpolitiken.
Handen upp den som tror att såna vaga ambitioner räcker för att häva den globala uppvärmningen?

Wednesday, January 31, 2007

Felet på Forsmark var känt sedan länge

Vattenfall kände till det konstruktionsfel som slog ut viktiga kontrollfunktioner på Forsmark i somras. Det är den enda slutsats man kan dra av den interna expertanalys som Vattenfall gjort av den rapport från olyckan som företaget tog fram i oktober.
Vattenfalls experter är mycket kritiska mot företagets rapport. De konstaterar i ett utlåtande att "Rapporten identifierade inte den sedan tidigare kända konstruktionsbristen i FT 46, vilket orsakade den inledande händelsen i form av "stum kortslutning".
Tidigare kända?
Det betyder att Vattenfall visste att det fanns brister i det ställverk där den första kortslutningen inträffade. Man kände till det fel som ledde fram till det allvarligaste tillbudet i svensk kärnkraftshistoria.
Varför hade man inte åtgärdat problemet?
Vem hade ansvar för att åtgärda det?
Frågorna är många och Vattenfall/Forsmark har inte svarat på de viktigaste ännu.
Om ni vill följa utvecklingen kan ni göra det på sekotidningens hemsida, där vi uppdaterar så fort vi får några svar.

Friday, January 26, 2007

Regeringen sladdar i Rysslandsfrågan

Den borgerliga regeringen prioriterar ned arbetet för att stärka det civila samhället i Ryssland. Däremot ska miljöbiståndet prioriteras högre.
Det är den politiken som nu leder till att det fackliga biståndet till Ryssland stryps. Det har funnits några artiklar om det i fackförbundspressen de senaste dagarna. Det är bra politik att satsa på miljön på andra sidan Östersjön och en usel politik att inte samtidigt öka det totala anslaget. På flera sätt är det direkt obegripligt.
Redan den socialdemokratiska regeringen beslutade att minska biståndet till den ekonomiska utvecklingen i vårt stora grannland i öster. Det var ett rimligt beslut. Ryssland har haft en enorm ekonomisk utveckling och kan, med rätt politik, ta hand om sina egna tillväxt- och välfärdsfrågor. Demokratiutvecklingen är något helt annat. I regeringens egen rapport om MR-läget beskrivs hur det har försämrats.

”Under de senaste åren har det ekonomiska läget i Ryssland förbättrats. På begränsade områden har fortsatta MR-framsteg gjorts. I flera viktiga avseenden har dock denna utveckling avstannat och MR-läget försämrats. Under 2005 har inga större förändringar skett i det generellt sett bekymmersamma läget för mänskliga rättigheter. Ryssland lider av arvet från det förflutna.”

Rapporten pekar särskilt på den nya lag (federal lag nr 18) som antagits av Duman men inte trätt i kraft ännu. Den innebär en ökad statlig kontroll över alla organisationer i det civila samhället och ger staten rätt att förbjuda organisationer som utgör ett ”hot” mot nationen. En godtycklig gummiparagraf med ekon från sovjettiden. Bestämmelsen strider mot föreningsfriheten och har kritiserats hårt, bland annat av den internationella fackföreningsrörelsen, som tar upp saken i sin rapport om fackliga rättigheter 2006. Därtill ska man lägga det faktum att delar av den ryska fackföreningsrörelsen ännu lider av sina sovjetiska traditioner, med hierarkiska och extremt ledarbundna organisationer.

Och i det läget väljer den svenska regeringen alltså att minska på biståndet till det civila samhället. Det totala anslaget för Ryssland är 35 miljoner lägre än Sida hade räknat med i sin planering. Dessutom har regeringen slagit fast att miljöbiståndet ska vara särskilt prioriterat. Då blir det pengarna till fackligt bistånd och en del annat organisationsbistånd som får stryka på foten.
Konkret innebär detta till exempel att Byggnadsarbetarförbundet inte kan driva vidare ett projekt för att utbilda fackliga organisatörer på sin syskonorganisation i Ryssland. Inom Seko hotas ett projekt för att stärka och förändra fackförbundet för post- och telekomanställda.

Moderaten Bo Hultin skrev i Norrbottens Kuriren den 17 augusti förra året att Sverige borde slopa sitt bistånd för demokratiutveckling i Ryssland. Han raljerade över att Sverige ger 341 miljoner i bistånd (även om han blandade ihop flera olika sorters bistånd i den summan) och att utvecklingen ändå gått åt rakt motsatta hållet. ”Jag tror inte det behövs någon allmän folkomröstning för att omedelbart stoppa svenskt bistånd till Ryssland”, skrev han. ”Det borde räcka med att byta ut den socialdemokratiska regeringen i september.”
Tyvärr fick han delvis rätt på den punkten. Den borgerliga regeringens dubbelspel om Ryssland blir bara märkligare.

Tuesday, January 23, 2007

Bra blogg om Burma

Sedan årsskiftet är jag föräldraledig och går hemma i Flen tillsammans med de tre barnen. Det är en intressant upplevelse, som stundtals får en att tänka på tempot och händelsefrekvensen i tv-serien 24.
En del recensenter, även de som gillade serien, skrev att den var orealistisk. Så många katastrofer och intriger kan inte utspela sig på ett dygn.
De som skrev det har inte varit hemma en dag med tre förkylda barn!
Hur som helst, ärendet för detta inlägg är ett annat: Jag har just upptäckt att en bloggkollega skriver saker om Burma. Hon heter Catti Ullström och är just nu volontär i Mae Sot, Thailand. Bloggen hitttar ni här.

Friday, January 12, 2007

Goda nyheter från Burma

Kors i taket, för en gång skull kommer det goda nyheter från Burma. I går, torsdag, frigavs några av landets mest betydelsefulla politiska fångar, en av dem är Min Koo Naing, ledare för studentupproret i Burma 1988. Han fängslades första gången 1989 och satt sedan 16 år i isoleringscell. Tänk er det. 16 år på en fem kvadratmeter stor yta, utan kontakt med omvärlden och i princip förvägrad alla normala sinnesintryck. När han frigavs i november för två år sedan berättade han att han överlevt genom meditation och genom att skriva poesi på väggarna i cellen. Då och då fick han också tillgång till burmesiska cheerotcigaretter, som är rullade i tidningspapper. Genom att rulla upp dessa fragment av text kunde han läsa nyheter från omvärlden.
Han fängslades igen i september förra året tillsammans med två av sina närmaste vänner. De anklagades för samhällsomstörtande verksamhet, vilket är bisarrt eftersom de legat mycket lågt sedan frigivningen. Min Koo Naing hade talat om behovet av dialog mellan juntan och oppositionen, men inget mer konfrontatoriskt än så.
Nu är de fria igen, men regimen har gett dem en tydlig signal. Gör ni minsta lilla åker ni in igen.

Märklig kritik av Sahlin

Det är lite svårt att få grepp om den senaste tidens kritik mot Mona Sahlin som tänkbar ny partiledare för socialdemokraterna. Den vanligaste invändningen tycks vara att hon gjorde ett antal försök till högervridning av politiken för 15 år sedan. Men hallå! Nu talar vi om en period i svensk politik då nyliberalismen hade marinerat debatten under 10-15 år. Vi talar dessutom om politiska förslag som hela den socialdemokratiska regeringen stod bakom.
Alla, även Mona Sahlin, har förändrats under de senaste 15 åren.
Det enda påtagliga i den här vägen som Sahlin talat om på senare år är väl att det måste bli lättare att vara småföretagare. Om man med detta menar förändringar i arbetsrätten, till exempel, kan det finnas skäl att vara kritisk. Men man kan lika gärna mena att det måste bli enklare administration, enklare tillgång till riskkapital eller starkare lokala företagsnätverk.
Problemet är väl i så fall att ingen vet riktigt var Mona Sahlin står i en rad avgörande sakfrågor. Den kritikan faller tillbaka på hela processen, där ingen kandidat framträtt öppet och därmed inte heller kunnat avkrävas någon politisk linje.
Det måste bli ändring på den saken till nästa gång socialdemokratin ska välja ledare.

Monday, January 08, 2007

Värdig pristagare!

Jag konstaterar i dag med enorm lycka att min vän Lian Sakhong fått årets Martin Luther King-pris. Det delas ut varje år till "en i Sverige bosatt person som verkar i Martin Luther Kings anda".
Lian har under två decennier varit aktiv i kampen för demokrati i Burma. Han var aktiv i den folkliga proteströrelsen 1988 i Rangoon och har suttit i fängelse för sitt engagemang. Sedan början av 1990-talet bor han i Sverige, han flydde undan militären i sitt hemland. Juryn skriver i sin motivering att Lian får priset för sin :

"outtröttliga kamp för mänskliga rättigheter och demokrati i Burma, med speciellt fokus på de etniska minoriteternas situation. Av ickevåldets många strategier har Lian Sakhong valt dialog som huvudstrategi för att förverkliga sin vision: en genuint demokratisk federal union i Burma där övergången åstadkoms med fredliga medel, utan blodsutgjutelse. Ett konkret resultat av Lian Sakhongs insatser är den författning som utformats under hans ledarskap inom Ethnic Nationalities Council och National Program for Reconciliation och som låg färdig i december 2005. Den är ett demokratiskt alternativ till militärregimens författningsförslag och ett viktigt steg mot förverkligandet av en federal union, där Burmas många olika folkgrupper kan leva tillsammans i fred och samförstånd, oavsett etnisk, religiös, kulturell och historisk bakgrund."



Tuesday, January 02, 2007

Idédebatten finns - men inte organiserat

Strax innan nyår publicerade Svenska Dagbladet en ledare om socialdemokratins idédebatt efter valförlusten. Först skriver de att det inte finns någon debatt, annat än den som handlar om partiledarfrågan, sedan ägnar de resten av texten åt att recensera just en idédebatt - i bloggvärlden.
Inte helt logiskt, möjligen i linje med just den ledarsidans vanliga sätt att handskas med den politiska vänstern.
Det finns en idédebatt. Jag har själv ägnat flera ledare, krönikor och bloggtexter åt frågan sedan höstens nedgörande valresultat. Bloggvärlden är, vilken uppfattning svenskan än har om denna, faktiskt en offentlighet att räkna med. På flera sätt är den mer betydelsefull än äldre offentligheter. Den kan inte mäta sig med ett möte "in real life" när det gäller samtal och möjlighet till längre resonemang och förståelse, men den har en större publik och den ger fler chansen att vara med.
Problemet med socialdemokratins eftervalsdebatt är dock att den i så liten utsträckning förts i etablerade offentligheter. Där har svenskan trots allt rätt. Partiet som organisation har inte förstått vidden av valförlusten och nu riskerar opinionssiffrorna att ge ett sken av att allt är frid och fröjd, trots allt.
Ett tungt ansvar vilar på Berit Andnors valanalysgrupp, men det hade varit klädsamt med en mer levande debatt i hela partiorganisationen.