Varför går det inget journalistdrev mot Carl Bildt? frågar Moa Matthis retoriskt på DN:s kultursidor i dag. Varför inte Bildts optioner och krigslobbying, när drevet lättvindigt drar igång för Tobleroneaffärer, tv-avgifter och andra saker.
En bra fråga, som hon dock ger ett lite halvfärdigt svar. Matthis menar att journalistiken bara är förmögen till de enklaste moraliska ställningstaganden. Men får inte "ljuga, hora eller fiffla". Ett mer komplicerat korrupt system, med tjänster och gentjänster i den internationella storpolitiken kommer svensk journalistik inte åt.
Det stämmer nog, men frågan är om inte problemet snarare är journalistikens frånvaro av moral. De senaste årens drev har nästan uteslutande gått igång när en politiker kunnat beslås med att inte leva som han eller hon lär. Journalisterna jämför bara det sagda med det gjorda och det enda moraliska ställningstagandet de levererar är att man inte bör göra så.
Det leder till en journalistik som lätt kan fälla en politiker som påstår sig ha en hög moral, men den kommer inte åt de som erkänner att de är skitstövlar.
Laila Freivalds fälldes första gången på en lägenhetsaffär av en typ som hennes regeringskollega Björn Rosengren knappt behövde försvara när han gjorde på samma sätt. En miljöpartist som kör en SUV är moraliskt klandervärd. En moderat som gör samma sak kan man inte kritisera.
En tidning måste ha ett filosofiskt centrum, brukar Anders Ehnmark säga. Kanske är oförmågan att komma åt Bildt ett tecken på att det saknas ett sådant.
1 comment:
Jag förstår inte denna hetsjakt på politiker. Kan dom inte får arbeta ifred. Jag menar de är valda av folket och får lön av folket och tjänar då folket. Och Carl B är ju en del av folket och tjänar då sig själv. Tycker jag är helt okej... ?
www.ladyjane.blogg.se
Post a Comment