Tuesday, February 06, 2007

1970-talets skola "revisited"

Skominister Jan Björklund föreslår en uppdelning av gymnasieskolan. I framtiden ska det finnas en praktisk inriktning, en sorts lärlingsutbildning, som inte ger behörighet till högskolan, och en teoretisk inriktning, där de "mest studiemotiverade" ska gå.
Björklund säger att det är framtiden, men i mina öron låter det som en återgång till den skola vi hade på 1970- och 1980-talen. Innan samhället begrep att framtidens kunskapssamhälle kräver att alla lär sig mer, även av teoretiska kunskaper. En mekaniker, truckförare eller ett vårdbiträde klarar sig inte längre utan engelska, matte och svenska. Världen ser inte ut så. Inte längre. De som lämnas utan dessa grundläggande kunskaper blir lurade av skolsystemet.
Ingvar Persson har skrivit bra om detta på Aftonbladets ledarsida i dag.

3 comments:

Anonymous said...

Båda kan väl ha rätt???
För visst är det så att man inte ska sitta där utan högskolebehörighet när man är 30 och vill vidareutbilda sig.

Men å andra sidan så finns det faktiskt människor som är hur bra som helst praktiskt - men som inte fixar matte. Eller svenskan. Eller engelska.

Och är det riktigt att stänga alla dörrar för dom?

I Sverige idag är det nästan omöjligt att bli frisör - om du inte går via frisörskolan (facket är starkt och ser till att lärlingar i princip inte är tillåtet).

Det är också sjukt - fast åt andra hållet.

Vad lösningen är, vet jag inte.
Men så enkelt som att alla ska lära sig samma - så enkelt är det inte.

Jesper Bengtsson said...

Jo, fast nu var det kanske inte riktigt det jag menade; att alla ska lära sig exakt samma saker. Däremot är jag rätt övertygad om att alla behöver ett mått av baskunskaper i engleska, matte och svenska, och att den nivån måste vara högre i dag än på 1950-talet. Därör är Björklunds politik ett sjumilakliv bakåt.
Den dömer ungdomar till utanförskap.

Anonymous said...

Problemet är att 16åringen som går i skolan inte inser behovet...

Och att undervisa någon som inte har intresse av att lära sig är slöseri med resurser. Bättre att spara resurserna till ett senare läge när personen är mottaglig.

/Per