Regeringen sladdar i Rysslandsfrågan

Den borgerliga regeringen prioriterar ned arbetet för att stärka det civila samhället i Ryssland. Däremot ska miljöbiståndet prioriteras högre.
Det är den politiken som nu leder till att det fackliga biståndet till Ryssland stryps. Det har funnits några artiklar om det i fackförbundspressen de senaste dagarna. Det är bra politik att satsa på miljön på andra sidan Östersjön och en usel politik att inte samtidigt öka det totala anslaget. På flera sätt är det direkt obegripligt.
Redan den socialdemokratiska regeringen beslutade att minska biståndet till den ekonomiska utvecklingen i vårt stora grannland i öster. Det var ett rimligt beslut. Ryssland har haft en enorm ekonomisk utveckling och kan, med rätt politik, ta hand om sina egna tillväxt- och välfärdsfrågor. Demokratiutvecklingen är något helt annat. I regeringens egen rapport om MR-läget beskrivs hur det har försämrats.

”Under de senaste åren har det ekonomiska läget i Ryssland förbättrats. På begränsade områden har fortsatta MR-framsteg gjorts. I flera viktiga avseenden har dock denna utveckling avstannat och MR-läget försämrats. Under 2005 har inga större förändringar skett i det generellt sett bekymmersamma läget för mänskliga rättigheter. Ryssland lider av arvet från det förflutna.”

Rapporten pekar särskilt på den nya lag (federal lag nr 18) som antagits av Duman men inte trätt i kraft ännu. Den innebär en ökad statlig kontroll över alla organisationer i det civila samhället och ger staten rätt att förbjuda organisationer som utgör ett ”hot” mot nationen. En godtycklig gummiparagraf med ekon från sovjettiden. Bestämmelsen strider mot föreningsfriheten och har kritiserats hårt, bland annat av den internationella fackföreningsrörelsen, som tar upp saken i sin rapport om fackliga rättigheter 2006. Därtill ska man lägga det faktum att delar av den ryska fackföreningsrörelsen ännu lider av sina sovjetiska traditioner, med hierarkiska och extremt ledarbundna organisationer.

Och i det läget väljer den svenska regeringen alltså att minska på biståndet till det civila samhället. Det totala anslaget för Ryssland är 35 miljoner lägre än Sida hade räknat med i sin planering. Dessutom har regeringen slagit fast att miljöbiståndet ska vara särskilt prioriterat. Då blir det pengarna till fackligt bistånd och en del annat organisationsbistånd som får stryka på foten.
Konkret innebär detta till exempel att Byggnadsarbetarförbundet inte kan driva vidare ett projekt för att utbilda fackliga organisatörer på sin syskonorganisation i Ryssland. Inom Seko hotas ett projekt för att stärka och förändra fackförbundet för post- och telekomanställda.

Moderaten Bo Hultin skrev i Norrbottens Kuriren den 17 augusti förra året att Sverige borde slopa sitt bistånd för demokratiutveckling i Ryssland. Han raljerade över att Sverige ger 341 miljoner i bistånd (även om han blandade ihop flera olika sorters bistånd i den summan) och att utvecklingen ändå gått åt rakt motsatta hållet. ”Jag tror inte det behövs någon allmän folkomröstning för att omedelbart stoppa svenskt bistånd till Ryssland”, skrev han. ”Det borde räcka med att byta ut den socialdemokratiska regeringen i september.”
Tyvärr fick han delvis rätt på den punkten. Den borgerliga regeringens dubbelspel om Ryssland blir bara märkligare.