Friday, January 12, 2007

Goda nyheter från Burma

Kors i taket, för en gång skull kommer det goda nyheter från Burma. I går, torsdag, frigavs några av landets mest betydelsefulla politiska fångar, en av dem är Min Koo Naing, ledare för studentupproret i Burma 1988. Han fängslades första gången 1989 och satt sedan 16 år i isoleringscell. Tänk er det. 16 år på en fem kvadratmeter stor yta, utan kontakt med omvärlden och i princip förvägrad alla normala sinnesintryck. När han frigavs i november för två år sedan berättade han att han överlevt genom meditation och genom att skriva poesi på väggarna i cellen. Då och då fick han också tillgång till burmesiska cheerotcigaretter, som är rullade i tidningspapper. Genom att rulla upp dessa fragment av text kunde han läsa nyheter från omvärlden.
Han fängslades igen i september förra året tillsammans med två av sina närmaste vänner. De anklagades för samhällsomstörtande verksamhet, vilket är bisarrt eftersom de legat mycket lågt sedan frigivningen. Min Koo Naing hade talat om behovet av dialog mellan juntan och oppositionen, men inget mer konfrontatoriskt än så.
Nu är de fria igen, men regimen har gett dem en tydlig signal. Gör ni minsta lilla åker ni in igen.

4 comments:

isabelle said...

omöjligt att föreställa sig hur det måste ha känts.

Catti Ullström said...

Jo, och anda verklighet for sa manga. Burma har idag over 1000 politiska fangar. Nu far ju inte alla sitta i isoleringscell, men det deras verklighet ar anda en ganska langt fran den svenska...

Jesper Bengtsson said...

Det kan man lugnt säga att den är. Jag har träffat rätt många tidigare fångar från Burma, och deras berättelser om fängelsevillkoren är en beskrivning av något som kunde varit med i en Dickensroman. Burmas efterblivenhet avspeglar sig ju även i fängelseförhållandena. Och många av de som släppts ut är rädda för att protestera på nytt. En man jag träffade i Rangoon för ett par år sedan sade att han hade gjort sin tid i fängelse nu. Hans familj skulle inte klara om han åkte in igen. Så tystas kritiker. Tack och lov finns det ännu många som orkar säga ifrån. Min Koo Naing hade inte varit ute mer än några timmar när han gjorde sitt första uttalande.

Anonymous said...

HÄRLIGT!! de va på tiden!! strongt av dej å va så insatt i frågan! de behövs fler som gör! fortsätt kämpa!