Persson som Robinssonkung?

I en krönika i DN i dag skriver Henrik Brors om Göran Persson som "veckan Robinsonkung i årets realitysåpa". Och det är klart, likheterna är slående mellan Perssons bekännelsestunder med Fichtelius och de ensamma monologerna som Robinsondeltagarna höll framför kameran när ingen annan av deltagarna kunde se eller höra.
Men kung?
Där har Brors missuppfattat något. Persson har ju nyss blivit utröstad.
Det gör också kommentarerna av hans förolämpningar av andra politiker lite märkliga. Många visste att Persson resonerade så där om kollegor och motståndare. Många som träffat honom i halvofficiella samanhang har hört det med egna öron. Jag också.
Men det är först nu det blir en offentlig storm kring det. När han har avgått. Det beror förstås främst på att det nu finns något mycket mer konkret att ta på, hans egna ord satta på band. Men är det bara det? Eller krävdes det att han blev maktlös innan någon vågade ta upp det?
Oberoende av vilket tror jag att det kan visa sig vara Perssons allra sämsta beslut att släppa Fichtelius så nära inpå sig under så lång tid. Politiker har alltid skrivit dagbok, men då har de i alla fall kunnat styra över publiceringen, som ofta gjorts först efter deras död.
I tv-åldern tar det bara en vecka.