Jag trodde aldrig jag skulle få se ett svenskt parti implodera. Italienska partier, visst. Kanske thailändska eller latinamerikanska. Men folkpartiet? Rätt otippat. Och kanske ändå inte.
Spionhistorien kastar sin skugga över ett parti som under de senaste åren förändrats i grunden. Borta är socialliberalismen, jämställdhetskampen, partiet som utan vänsterns socialistiska paroller stod upp för samhällets marginaliserade.
Istället har ett kallt och rätt okänsligt parti trätt fram på scenen. Det är slut på snällismen. Hårdare tag i kriminalpolitiken. Sänkta bidrag till arbetslösa och strikt disciplin i skolan.
Den nya politiken har parats med den nya borgerlighetens starka vilja att peta socialdemokratin från regeringstaburetterna.
Ur detta kan jag mycket väl tänka mig att det växer fram en ganska hårdför tävlingsmentalitet, inte minst i ungdomsförbundet. Det gäller att vinna till varje pris. Det är en tävling där även ljusskygga metoder är tänkbara och grundläggande värderingar inte betyder så mycket eftersom de redan visat sig förhandlingsbara. Den socialdemokratiska mailskandalen i våras byggde på sammma princip, men detta är mycket allvarligare.
Dels rent juridiskt. Dels för att det kan få ett helt parti att kollapsa.
Det är en märklig syn.
No comments:
Post a Comment