Den märkligaste av tidningar

Det talas mycket om kommersialiseringen av massmedierna, ett viktigt och svårlöst dilemma för hela det demokratiska samtalet. Medier bör vara underhållande och gå med vinst, samtidigt får de inte bli spekulativa eller göra underhållning av hela samhällslivet. En knut allt färre mäktar med att lösa upp
Mot den bakgrunden är det en märklig upplevelse att läsa senaste Resumé och den artikel om tidskriften New Yorker som Marcus Wilhelmsson skrivit. På två uppslag berättar han historien om världens "malligaste", och mest intressanta tidskrift. Från starten på 1920-talet, över storhetstiden under efterkrigsdecennierna, till dagens stabila journalistik och miljonupplaga. Alltid täta skott mellan annonsavdelning och journalistik. Om journalister som inte skriver något på 32 år för att de inte vill stressa fram något material. Om andra som fått 500 000 spänn i förskott för en text som sen inte publiceras (alla frilansares dröm?).Om en faktagranskning på gränsen till det bisarra. Tidskriften har 16 personer anställda för att bryta ned och granska det journalisterna skrivit. Alla som intervjuats kontaktas igen. Varenda stavelse ska vara rätt.
Och så lever man, på god journalistik av världens ledande skribenter. Seymour M. Hersch, Woody Allen, VS. Naipaul, Joan Didion mfl.
Wilhelmsson har följt reglerna i sin egen text. Brett, intressant, välskrivet och grundligt.
Rekomenderas, och det trodde jag inte att jag skulle säga om en text i Resumé, som ofta är intressant, men lika ofta navelskåderi för reklambranschen.