Konsten att tänka två tankar samtidigt

Debatten om Kambodja och Pol Pots regim har blossat upp på nytt efter publiceringen av Peter Fröberg Idlings utmärkta bok i ämnet.
Om man bortser från Jan Myrdal, som verkar argumentera från en annan planet, så har flera av inläggen klartgjort några av de viktigaste skiljelinjerna inom vänstern i synen på tredje världen och internationell politik. Tydligast framgår det i Hedwig Ekerwalds krönika på FIB Kulturfronts hemsida.
Hon utvärderar sina egna misstag från den där resan hon, Myrdal och två andra gjorde 1978. Hon är öppen och prövande, men så kommer det avgörande. I slutet skriver hon:
"Varför ser inte männniskor i dag USA:s femtonåriga anfallskrig ... och all död och lidande det kriget orsakade?"
Hon menar att böcker som den Fröberg Idling skrivit "täcker" över USA:s brott. Underförstått - den borde inte skrivits, i alla fall inte på det viset.
Vadå täcker över?
Ska man inte få ta sig rätten att tala om flera övergrepp mot de mänskliga rättigheterna på samma gång? Alternativet är ju att USA:s brott används för att täcka över Pol Pots.
Just den hållningen kännetecknar tyvärr den mer kommunistiskt influerade vänstern i synen även på vår egen tid. Man kan - som jag gjort - kritisera USA hur mycket som helst för kriget i Irak eller andra övergrepp i kriget mot terrorismen. Om man sedan yttrar något fördömande om rebellernas och al Qaidas terror mot civila i Irak stämplas man ändå som imperialistlakej. Då "täcker man över".
Det är deprimerande.
Vänstern måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vänstern måste kunna fördöma övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, oboerende av vem som utför dem. Den dagen man har överseende med ett brott för att det är uppkopplat mot en större konflikt mellan USA och arabvärlden, den dagen är vi förlorade.