Agenda avslöjade igår att Sverigedemokraterna samlat in 7 miljoner kronor till sin kampanjkassa inför valet. En svindlande summa. En tredjedel kommer från de lokala partistöden i de kommuner där partiet sitter i fullmäktige. Resten är bidrag från privatpersoner.
Vilka?
Det vill de inte avslöja, och det finns inga regler som kräver att de ska göra det.
Detta sätter fingret på ett växande problem för svensk demokrati. I Europa är det bara Sverige, San Marino, Schweiz och Malta som saknar regler för öppenhet när det gäller bidrag till valkampanjer. För två år sedan föreslog en statlig utredning detaljerade sådana regler, som bland annat innebar att alla bidrag över 20 000 måste redovisas öppet av partierna. Sedan dess har inget hänt. Moderaterna motsätter sig lagen. De hävdar att den grundlagsskyddade valhemligheten skulle röjas vid öppenhet.
Det är ett ihåligt argument. Valhemligheten är avgörande i röstögonblicket, möjligen även när människor blir medlemmar i ett parti. I båda fallen handlar det om en likaröstprincip - jämlikhet. När det gäller bidrag till politiska kampanjer tar en marknadsprincip över. Den som har gott om pengar kan köpa sig mer inflytande (bidragen till partierna är ju knappast någon välgörenhet). I ett läge där valkampanjerna blir dyrare och dyrare och pengar allt viktigare för partiernas möjlighet att synas och höras är det ett demokratiskt anständighetskrav att väljarna får veta vem som står för fiolerna.
Den som vill se Agendas inslag och den följande diskussionen (där jag själv och Marie Abrahamsson från Svenska Dagbladet deltog) kan gå till Agendas hemsida.
1 comment:
Tro det eller ej, men de pengar som tillskänkts sd de senaste åren (vilket handlar om ett flertal miljoner), har ALDRIG fört med sig några villkor. Våra medlemmar tycker helt enkelt det är angeläget att vi får resurser att genomföra en vettig kampanj och de har samtliga, fullt ut, respekterat premisserna, dvs att deras bidrag inte medför något inflytande.
Post a Comment