Jag måste erkänna att jag gillar Morgan Johanssons inlägg på dagens DN debatt. Han sätter fingret på vad socialdemokratins valförlust och det utbredda missnöjet i samhället handlar om - politikens oförmåga att ge några bra svar på hur man ska kunna skapa full sysselsättning och minska klassklyftorna, och dessutom göra det på ett sätt som inte stöter bort medelklassen.
Den som klarar det vinner val. I årets valrörelse lyckades Reinfeldt med den saken, inte Persson. Ett historiskt misslyckande av socialdemokratin. I senaste numret av Fokus redovisas dessutom uppgifter som visar att över 30 procent av väljarna inte visste vad socialdemokratin ville åstadkomma vid en valseger. Jag tillhörr dem som tror att detta inte bara berodde på ett kommunikationsproblem. Socialdemokratin var så fixerad vid att slå sig för bröstet över den förda politiken och kritisera alternativet, att man glömde bort att formulera egna visioner.
Däremot är jag nu oroad för att socialdemokratin blåser upp en intern strid som är onödig. Morgan skriver i sin artikel att det finns grupper inom partiet som vill driva politiken åt höger, bland annat genom att införa subventioner i tjänstesektorn. Själv gillar jag inte alls tanken på att subventionera hushållstjänster, men jag inser att landet behöver en starkare tjänstesektor om vi ska nå full sysselsättning igen. En tjänstesektor som inte är svart och som inordnas under normerna i den svenska modellen.
Att just nu måla in folk i höger- eller vänsterburar är direkt kontraproduktivt. Om målet är att hitta en modern klasspolitik för full sysselsättning borde debatten handla om vägarna dit.
Dessutom saknar jag fortfarande i den socialdemokratiska eftervalsdebatten en rejäl utvärdering av EU-politiken. Hur kan vi använda EU för att nå våra politiska mål? Reinfeldt pratar ju mycket ogärna EU, och alliansens praktiska politik i frågan ser ut att bli hyggligt nyliberal.
Där finns ett utrymme för socialdemokratin. Eller borde finnas, kanske man ska säga.
No comments:
Post a Comment