Under de senaste veckorna har jag fört en massa samtal med aktiva socialdemokrater om partiets framtid. Många tar sin utgångspunkt i två artiklar på DN-debatt. Dels europaparlamentarikern Jan Anderssons text. Han sågade den gamla regeringens valstrategi, anklagade Ulvskog och Persson för att ha gått för långt till vänster och ville inte längre att partiet samarbetade med vänsterpartiet och miljöpartiet. Dels Morgan Johanssons text, som gick ut på att partiet måste gå till vänster och stå upp för sina traditionella väljargrupper.
Det är illa ställt med socialdemokratin, om dess två positioner är de enda tänkbara att förhålla sig till. Själv gillade jag båda artiklarna, även om det fanns mycket i dem som man bör invända emot.
Båda utgick ifrån att det var sysselsättningen, partiledningens oförmåga att presentera ett trovärdigt alternativ i den frågan - som ledde fram till valförlusten. Alla vet att det är de sämst ställda i samhället - ofta de lågutbildade - som drabbas hårdast av långvarigt höga arbetslöshetssiffror. Kampen för full sysselsättning är därför den kanske viktigaste komponenten i en klassutjämnande politik. Morgans problem är att han inte skriver in några hållbara vägar mot en sådan politik. Mer plusjobb räcker ju inte. Och han har också svårt att peka på inom vilka områden den tidigare regeringen, som han ju satt i, gjorde fel eller för lite.
Jan Andersson pekar ut EU som en möjlig väg. Han nämner även behovet av att expandera tjänstesektorn. Det tror jag är nödvändigt. Även om jag är emot avdrag för tjänster i hemmet inser jag att tänstesektorn måste växa (och göras vit) och att vi måste prata mer om hur det ska bli möjligt.
Morgan tar sin utgångspunkt i s väljartapp till Sverigedemokraterna i Skåne. Arbetarklassen röstade mörkblått. Jan Anderssons analys handlar mer om tappet till moderaterna bland medelklassväljarna. Orsaken till dessa två förluster har inte samma bakgrund och det är naturligt att man då drar lite olika slutsatser. Givet är dock att s inte kan vinna val i framtiden om man inte har med sig medelklassen. En framtida politik måste alltså handla om att fånga upp båda grupperna.
Jan Anderssons ilska mot vänsterparti- och miljöpartisamarbete är däremot lite svår att begripa. Dels för att det inte finns några rimliga alternativ när mittenpartierna gått åt höger, dels för att samarbetet på flera områden varit bra för socialdemokratin, inte minst på miljöpolitikens område. EU-frågan är mer besvärlig, men så länge både v och mp bestämt sig för att driva en EU-kritisk linje som inte nödvändigtvis handlar om att lämna unionen, går det att manövrera i den frågan. För mp är det ju bara en tidsfråga innan man släpper kravet på utträde.
Just nu behöver socialdemokratin en öppen debatt. Inte en debatt som handlar om att bygga murar mellan påstådda höger- och vänsterfraktioner.
3 comments:
Tja , det kan ju vara ett problem för S , eftersom att partiet är stort och vid -5% vid val så vill många gå längre åt höger eller vänster.
Frågan är , vad vill SAP? om man inte kommunicerat ut detta tydligt så är man grillade. Arbetslösheten är naturligtvis alltid fråga 1.
Lägga sig i mitten av vänster och höger "falanger" är ett alternativ.
Jag säger , Margot som partiledare. Hon kan inte säga nej.
Så enkelt är det..
Johannystrom.webblogg.se
Om det vore så enkelt:)
Jobben är förstås prio 1, eller borde i alla fall vara. Men vad leder till fler jobb. Det måste rimligen hänga ihop med integration, känslan av att kunna påverka sin vardag och såna saker. Att förklara politiken som en helhet – både för andra och för sig själv – det kanske är det som är det svåra.
Ett "problem" är att jobben kommer... Persson och Nuder glömde bara att se KI prognoser.
Absurditeten är ex. att Borg sagt att han inte ligger så långt ifrån S. Varvid ledarsidan på SVD frågar vad han menar? Vad händer om man röstar M men får en finansminister som vill vara som Gunnar Sträng?
S är framgångrikt ( framgång leder ju till motgång någon gång) det paradoxala är att det enda sättet för M att hålla sig kvar vid makten är att föra socialdemokratisk politik, även om man gör om det genom att skära i välfärdssystemet för att skapa fler arbeten, eftersom man nu tjatat om 1,5 miljoner i utanförskap ett bra tag.
Det här med Margot. För att vara osvensk, JO hon måste säga JA.
Låt mig ta ett tanke exempel.
Låt medlemmarna i SAP rösta. Ha 10 namn. Vem tro du skulle "vinna" ?
Margot.
För att vara mycket allvarlig. S behöver Margot för att hon är bästa kandidaten. Att hon är näst högsta hönset i EU är bara ett plusskonto.
Tyvärr så är inte verkligheten baserad på strikt logik, utan känslor spelar med.
Johannystrom.webblogg.se
Post a Comment