Journalister från medelklassen

Debatten om journalisternas partifärg är väl ungefär lika gammal som journalistiken självt, eller i alla fall som det moderna journalistbegreppet. Förr var det liksom ingen som behövde undra: den som jobbade på en sossetidning var sosse. Punkt slut.
I dag är det lite mer komplicerat, samtidigt som mediernas makt över den politiska dagordningen ökat.
Därför har bloggvärlden i dag fyllts av kommentarer på Kent Asps DN-debattartikel i morse. Jonas Morian har gjort sin tolkning, liksom Håkan Jacobsson och Johan Norberg.
Intressant nog faller flera av kommentatorerna in i samma jargong som alltid präglar den här debatten. De som själva är höger anser att journalistiken är extremt vänstervriden. De som står till vänster anser att massmedierna är huvudaktörer i en jättelik högerkonspiration.
Inget är antagligen sant.
Asps undersökning visar att majoriteten av journalistkåren är vänster, men att riksmediernas samhälls- och ekonomijournalister lutar mer åt höger.

Jag håller med Jacobsson (eller var det Norberg?) om att det är tveksamt att slå ihop samhälls- och ekonomijournalisterna som en grupp. Det är ingen vild gissning att högerdominansen är större (nästan total, skulle jag säga) bland de journalister som skriver om ekonomi. Samhällsjournalisterna är nog mer vänster.
Asps siffror visar inte heller på vilket sätt journalisternas partisympatier skulle slå igenom i deras rapportering. De allra flesta journalister vill berätta mångsidigt.
Det hindrar inte att journalistens personliga värderingar spelar roll. Ofta kan de vara helt avgörande för den bild medierna ger av verkligheten. Det avgörande är vilka frågor journalisterna ställer sig när de konfronteras med ett samhällsproblem. Låt oss säga att problemet gäller den höga arbetslösheten. Vad blir frågan? Är arbetsrätten för rigid? Är tryggheten för dålig för den enskilde, som inte vågar vara flexibel? Är lönerna för höga? Vilka skatter ska man sänka för att få fart på tillväxten?
Valet av fråga styr vilket svar man får.
Här tror jag att partisympatier spelar en viss roll. Jag tror också att journalisternas sociala bakgrund spelar roll, alldeles oberoende av deras partisympatier. Och det är ett känt faktum att dagens journalister i påfallande hög grad rekryteras från medelklassen. Många har föräldrar som själva varit journalister.
Det kanske i själva verket är ett större problem för mångfalden i svenska medier.