Det är fascinerande att lyssna till argumenten i frågan om vem som ska vara ordförande för socialdemokraternas kvinnoförbund. En rad dikstrikt har nu gått ut och öppet sagt att de inte vill ha kvar Nalin Pekgul. Samtidigt verkar det inte finnas några riktigt sakliga argument emot hennes nu fyraåriga ordförandeskap.
I radions Studio Ett i dag diskuterade Nisha Besara mot Julia Daniec, som representerade kvinnoförbundet i Skåne. Julia hävdade att kvinnoförbundet måste driva en tydlig familjepolitik i opposition mot kristdemokraterna och Göran Hägglund. På en direkt fråga från Nisha erkände hon att Nalin Pekgul gjort just detta (stenhårt för delad föräldraförsäkring). Så föll det argumentet.
När samtalet var över återstod egentligen bara en sak: Julia ansåg att Veronica Palm är bättre för att hon sitter i riksdagen och har en plattform att tala utifrån.
Det är ett mycket märkligt argument. I de andra sidoorganisationerna uppfattar man det snarast som en belastning att sitta i riksdagen och samtidigt vara ordförande för ett förbund. Som riksdagsledamot är man på flera sätt bunden till partilinjen och det är svårare att driva en egen linje. När Anna Lindh blev SSU-ordförande 1984 satt hon kvar ett år i riksdagen, sedan slutade hon av just det skälet. För att visa att SSU var viktigt i sig självt. Vad säger det om kvinnoförbundet om de nu kräver att dess ordförande ska sitta i riksdagen?
Nisha var en annan viktig sak på spåren i Studio Ett. Hon pekade på den decennielånga maktkampen i Stockholms stad, där Nalin Pekgul alltid varit i opposition mot den grupp som i dag har makten i socialdemokratin där (en krets som även omfattar Veronica Palm).
Är striden i Kvinnoförbundet bara en förlängning av detta? Inte bara. Flera av de distrikt som nu är kritiska mot Pekgul har inget med den konflikten att göra. Men den spelar helt klart in.
2 comments:
Hej Jesper. Har visserligen svarat på Maryam Yazdanfars blogg på samma tema men vill ändå redovisa mitt svar till henne som också är ett svar till dig.
Visst stämmer det att jag och många andra är kritiska till att Nalin och förbundsstyrelsen valde att frångå 6 timmars arbetsdag, en fråga som förbundsmötet hade beslutat om att S-Kvinnor skulle driva. Om kvinnoklubbister motionerar, diskuterar och beslutar om en fråga, bara för att sedan upptäcka att det beslutet inte var värt ett enda dugg bara ett halvår senare så vore man dum om man inte inser att det skulle väcka kritik.
När det gäller Nalins lön så har förbundsstyrelsen fattat beslutet att avveckla den internationella sekreterartjänsten och istället valt att ge ordförande en lön.
Sen kan man fråga sig vad uppdraget som ordförande för en organisation är. Jag har min bestämda uppfattning att ordförande ska driva frågor som är förankrade i förbundet och dessutom opinionsbilda i dessa frågor. På bara en vecka har Nalin varit med i två stora artiklar utan att nämna vilka frågor som är viktiga för S-Kvinnor. I valrörelsen märktes inte S-Kvinnor. När det gäller den borgerliga regeringens jämställdhetsfientliga politiken har S-Kvinnor knappt märkts. Från augusti 2006 till januari 2007 finns inga nyheter på S-Kvinnors hemsida, trots att förslaget om a-kassan slår oerhört mot kvinnor som är överrepresenterade bland deltidsarbetslösa.
S-Kvinnor har under de senaste åren tappat medlemmar, flera lämnade förbundet i samband med att Nalin uttalade sig i en tv-intervju och kallade Nej-sidan i EMU-omröstningen för rasister, nazister och kommunister. När Nalin i en debattartikel ställer sig bakom monarkin så fick det liknande resultat bland medlemmarna. Att kalla våra partimedlemmar för gubbjävlar tycker jag är att hålla sig på en nivå som lämnar övrigt att önska. Men det som kritiserats mest är det ledarskap som Nalin utövat under sin ordförandetid. Tre förbundssekreterare har lämnat sitt uppdrag.
Eftersom jag uppskattar rak kommunikation så har jag också framfört kritik öga mot öga i samband med en nätverksträff anordnad av S-Kvinnor. Och Nalins bemötande av mig när jag framförde kritik innefattade både förlöjligande och ignorerande inför ett tjugotal s-kvinnor. det var jävligt obehagligt. Och om vi som kritiserat Nalin får höra att vi är rasister, just på grund av vår kritik, så förstår jag att det finns dom som avstår att framföra kritik direkt.
Apprreciate you blogging this
Post a Comment