Korkad bild av könsmakt

I dagens svenskan går Susanna Popova till angrepp mot feministernas användning av begreppet könsmaktsordning. Hon menar att kulturskibenternas reaktioner på den franska filmen Mot södern (som handlar om kvinnor som köper sex) visar att de inte vågar ifrågasätta kvinnors underordning.
Jo, ni har hört den förut.
Att kvinnliga högerdebattörer ger sig på feministerna är numera ungefär lika förvånande som attt Bo Lundgren ogillar det svenska skattetrycket. Ett sånt debattinlägg ger inte direkt utslag på richterskalan.
Ändå kan jag inte låta bli att undra: Vad är det egentligen som är så provocerande med könsmaktsordningen?
Den säger ju något mycket elementärt, nämligen att kvinnor som grupp är underordnade männen. En underordning som syns i lönekuvertet, i befordringsgångarna i arbetslivet, i näringslivets styrelserum och – kort sagt - i nästan varje del av samhället där det finns makt.
Det betyder inte att alla kvinnor är underordnade i alla lägen i livet. Det finns kvinnor som tjänar mycket pengar, som Susanna Popva. Det finns kvinnor som söker och får makt. Det finns kvinnor som, likt Charlotte Rampling i den franska filmen, köper sex av män i tredje världen. Men – kära Susanna Popova – sett i ett större sammanhang är detta ändå ett sorts undantag. Den som rest till Sydostasiens turistorter vet ungefär vad jag talar om. De allra flesta som köper sex är män. De allra flesta som säljer är kvinnor. Och det är ingen slump, inget utslag av en rad individuella livsval.
Jag inser att könsmaktsordningen utnyttjats av en del feminister för att svartmåla män och en del mindre genomtänkta skulle säkert hävda att alla kvinnor alltid är underordnade. Så är det förstås inte. Men att ersätta en teori om könsmakt med en lös, liberal och helt individualiserad världsbild är inte bara korkat - det är världsfrånvänt.